Man går till en läkare för att få sitt lidandet tolkat för sig. Men läkarna är utbildade främst på fysiska ev psykiska åkommor. Begreppet andliga sjukdomar existerar knappast eller?
"Vid sjukdom väcks ofta existentiella frågor, funderingar och bekymmer hos individen. Ibland kan dessa tankar och funderingar leda till andligt/själsligt lidande."
Det är ung på detta sätt man resonerar men, kan det vara tvärtom också, så att det är den andliga sjukdomen som är det primära, eller?
- Är du sjuk så gå till en läkare, sägs vanligen!
Och så här har vi blivit lärda, vilket är också riktigt i många fall. Och så här har jag handlat själv många gånger.
Jag visste dessutom i allmänhet för lite om min kropp, sinne m m och vad det var som påverkade min hälsa och hur.
Och då, när jag kände mig riktigt dålig, så gick jag till en läkare förstås och det hände följande: Det var ingen fel på dig, alla prover var bra sa han. Men jag själv kände mig inte riktigt bra ändå... Bara inbillning...? Jag fick en tankeställare.
Efter att jag sedermera har börjat läsa om sambandet mellan livsföring och hälsa blev jag mer och mer medveten om att, symptom är budskap som innefattar order om att någonting borde göras. Men vad innebär budskapet? Och hur man gör något åt det?
Vad jag har lärt mig sedermera att förstå, är, att om det gör ont (exv kramper i benet som jag hade då) ja, då betyder det att det är definitivt fel någonstans. Och det enda jag visste var då, till att börja med, att jag ville slippa kramperna, särskilt på nätterna förstås. Det var doktorns uppgift, förväntade jag mig, att avlägsna orsakerna.
Jag sökte en läkare också denna gång, som man bör göra, men han kunde inte hjälpa mig.
Men jag har då kommit ihåg att jag har läst någonstans, om att man kunde använda sig av sin kropp, som instrument och uttolkare.
Och så blev det också. Jag började experimentera med min kropp, och fann snart, att om jag slutade bruka vin så slutade jag att få kramper i bena också(efter någon vecka). Budskapet var för enkelt men tydligt. Men som jag fick bekräftat sedermera även på annat sätt dvs att så kunde verkligen vara fallet (med lite extra undersökningar i litteraturen m m som jag inte vill gå in på.) Och om möjliga andliga orsaker har jag inte ens kunnat tänka på, fast det var mot en dödlig sjukdom vi hade att kämpat emot under den tiden. Och bruket av vin kom då i sikte.
Denna viktiga erfarenhet visade då att jag var på rätt spår. Jag har sedan slutat att dricka vin överhuvudtaget och bena är inget fel på sedan dess, vad kramper beträffar. Och jag kände mig tillfreds så långt.
Och jag har sedan dess fortsatt att på detta sätt experimentera med andra åkommor med min kropp. - Typ: ingen rök så ingen hosta etc., eller att sluta äta när man är mätt m m.
Jag har lärt mig att kroppen säger ifrån, först med några lindriga symptom(yttringar) men som sedan kan förstärkas om man fortsätter som förut, med större/nya symptom och med större lidande som följd.
Och det finns inte bara fysiska symptom(lidanden) i bilden utan även psykiska och andliga.
Att använda sin kropp som informationsbärare och -givare är ibland mycket svårare om man tänker på alla de olika faktorer som kan påverka hälsan. I sådana fall kan man verkligen behöva ha en expert till hjälp. Men även i sådana fall har man nytta av att lära sig att kunna vara medveten/uppmärksam, och träna sig på om inte annat, dvs att försöka avläsa budskapet så gott det går. Även det psykiska och andliga vilka senare man ofta inte ens tänker på att de hör också till.
Vi tänker som vår kultur bjuder och placerar livets realiteter i en separat religiös och andlig avdelning, separerat från allt det övriga. Livet/hälsan självt gör emellertid inte sådana distinktioner. - dvs allt hänger ihop. Det gäller att kunna tänka på helheten (holistisk synsätt).
Det som i fysiska planet är huvudvärk eller annat sjukdom kan i det psykiska kallas för depression eller ångest. Och på det andliga planet åter för alienation(känslan av främlingskap m m).
En fysisk åkomma har i vissa fall ett speciellt namn, samtidigt ett annat i frågan om psyket och ett tredje i anden. Budskapet är komplett först om alla tre faktorer är med i bilden.
Och detta skall vi vara glada över att det är så! Överhuvudtaget skall vi inte beklaga lidanden av olika slag utan att försöka bli väckta först därav. - Vad bra att jag blev påmind om detta för att nu kan jag... osv.
Det som är andligt betraktas ofta något som medföljande, vilket kanske kan vara fel.
"Vid sjukdom väcks ofta existentiella frågor, funderingar och bekymmer hos individen. Ibland kan dessa tankar och funderingar leda till andligt/själsligt lidande. Ett andligt/själsligt lidande kan upplevas av människan när det blir ett avbrott i hennes känsla av sammanhang..."
Exv vid alienation m m betraktas det ej som något som kan uppträda primärt. varför?
Läs mera
http://advicewomens.org/sv/pages/973078#
"Vid sjukdom väcks ofta existentiella frågor, funderingar och bekymmer hos individen. Ibland kan dessa tankar och funderingar leda till andligt/själsligt lidande."
Det är ung på detta sätt man resonerar men, kan det vara tvärtom också, så att det är den andliga sjukdomen som är det primära, eller?
- Är du sjuk så gå till en läkare, sägs vanligen!
Och så här har vi blivit lärda, vilket är också riktigt i många fall. Och så här har jag handlat själv många gånger.
Jag visste dessutom i allmänhet för lite om min kropp, sinne m m och vad det var som påverkade min hälsa och hur.
Och då, när jag kände mig riktigt dålig, så gick jag till en läkare förstås och det hände följande: Det var ingen fel på dig, alla prover var bra sa han. Men jag själv kände mig inte riktigt bra ändå... Bara inbillning...? Jag fick en tankeställare.
Efter att jag sedermera har börjat läsa om sambandet mellan livsföring och hälsa blev jag mer och mer medveten om att, symptom är budskap som innefattar order om att någonting borde göras. Men vad innebär budskapet? Och hur man gör något åt det?
Vad jag har lärt mig sedermera att förstå, är, att om det gör ont (exv kramper i benet som jag hade då) ja, då betyder det att det är definitivt fel någonstans. Och det enda jag visste var då, till att börja med, att jag ville slippa kramperna, särskilt på nätterna förstås. Det var doktorns uppgift, förväntade jag mig, att avlägsna orsakerna.
Jag sökte en läkare också denna gång, som man bör göra, men han kunde inte hjälpa mig.
Men jag har då kommit ihåg att jag har läst någonstans, om att man kunde använda sig av sin kropp, som instrument och uttolkare.
Och så blev det också. Jag började experimentera med min kropp, och fann snart, att om jag slutade bruka vin så slutade jag att få kramper i bena också(efter någon vecka). Budskapet var för enkelt men tydligt. Men som jag fick bekräftat sedermera även på annat sätt dvs att så kunde verkligen vara fallet (med lite extra undersökningar i litteraturen m m som jag inte vill gå in på.) Och om möjliga andliga orsaker har jag inte ens kunnat tänka på, fast det var mot en dödlig sjukdom vi hade att kämpat emot under den tiden. Och bruket av vin kom då i sikte.
Denna viktiga erfarenhet visade då att jag var på rätt spår. Jag har sedan slutat att dricka vin överhuvudtaget och bena är inget fel på sedan dess, vad kramper beträffar. Och jag kände mig tillfreds så långt.
Och jag har sedan dess fortsatt att på detta sätt experimentera med andra åkommor med min kropp. - Typ: ingen rök så ingen hosta etc., eller att sluta äta när man är mätt m m.
Jag har lärt mig att kroppen säger ifrån, först med några lindriga symptom(yttringar) men som sedan kan förstärkas om man fortsätter som förut, med större/nya symptom och med större lidande som följd.
Och det finns inte bara fysiska symptom(lidanden) i bilden utan även psykiska och andliga.
Att använda sin kropp som informationsbärare och -givare är ibland mycket svårare om man tänker på alla de olika faktorer som kan påverka hälsan. I sådana fall kan man verkligen behöva ha en expert till hjälp. Men även i sådana fall har man nytta av att lära sig att kunna vara medveten/uppmärksam, och träna sig på om inte annat, dvs att försöka avläsa budskapet så gott det går. Även det psykiska och andliga vilka senare man ofta inte ens tänker på att de hör också till.
Vi tänker som vår kultur bjuder och placerar livets realiteter i en separat religiös och andlig avdelning, separerat från allt det övriga. Livet/hälsan självt gör emellertid inte sådana distinktioner. - dvs allt hänger ihop. Det gäller att kunna tänka på helheten (holistisk synsätt).
Det som i fysiska planet är huvudvärk eller annat sjukdom kan i det psykiska kallas för depression eller ångest. Och på det andliga planet åter för alienation(känslan av främlingskap m m).
En fysisk åkomma har i vissa fall ett speciellt namn, samtidigt ett annat i frågan om psyket och ett tredje i anden. Budskapet är komplett först om alla tre faktorer är med i bilden.
Och detta skall vi vara glada över att det är så! Överhuvudtaget skall vi inte beklaga lidanden av olika slag utan att försöka bli väckta först därav. - Vad bra att jag blev påmind om detta för att nu kan jag... osv.
Det som är andligt betraktas ofta något som medföljande, vilket kanske kan vara fel.
"Vid sjukdom väcks ofta existentiella frågor, funderingar och bekymmer hos individen. Ibland kan dessa tankar och funderingar leda till andligt/själsligt lidande. Ett andligt/själsligt lidande kan upplevas av människan när det blir ett avbrott i hennes känsla av sammanhang..."
Exv vid alienation m m betraktas det ej som något som kan uppträda primärt. varför?
Läs mera
http://advicewomens.org/sv/pages/973078#
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar