Att ta hand sin "fågelunge" kan man göra på flera sätt:
a. att ta hand om den så att katten kan mättas, eller
b. så att fågelungen kan klara sig själv, eller
c. så att den skall kunna klara sig själv och ha kraft och möjligheter över till att kunna hjälpa andra också.
Jag har iakttagit exempel på alla tre olika sätt i livet, som jag har betraktat på nära håll. Och jag tar med endast de detaljer som har att göra med mina teorier.
Det ena(a) fallet handlar om min syster Susanna som har flyttat från bundelivets miljô i Acsa direkt mitt i stads-och familjelivet i Érd. Hon som hade så gott hjärta så att hon gav bort praktiskt taget allt hon kunde även till dom som var rikare än hon. Men nu blev hon gift med en broder som stod ensam med två små barn. Hennes dotter Sofi föddes då där redan i stadsmiljön. János, hennes man, körde buss i Budapest och var trött för det mesta och var ofta berusad. En uppoffrande arbete som hon dock trivdes med och klarade den med den äran.
Bägge Sofis föräldrar hade kristna värderingar som de försökte överbringa till sin dotter Sofi. Så och min mor som flyttade till dom för att hjälpa Susanna, har också förmanat henne m m.
- Men de var inte kunniga nog att kunna fostra Sofi till att klara sig själv bättre. Hon blev sedermera gift, utan utbildning och utan någon praktisk erfarenhet ur arbetslivet, för hon blev allergisk av mjöl och.... - Men man kan vara fattig och lycklig ändå men riktigt nöjda verkar dom - Sofis familj - inte vara.
Att ha hamna direkt i stadslivet har gjort föräldrarna "handikappade" och utan insikter och ork att kunna hjälpa henne till att klara sig själv bättre. De fick bägge att arbeta på var sitt håll och det var min mor som hjälpte familjen med barna, och lösa konflikter m m.
Och gott exempel hjälpte helt enkelt inte heller och - vad skulle det i så fall varit? Det var för mycket arbete och slit - inget för Sofi att längta efter.
Vad de unga dessutom behöver är praktisk vägledning kombinerat med träning, och egna goda förebilder som de själva väljer. Om föräldrarna inte kan ge dem en god förebild så väljer de ju i alla fall som de själva vill. Och en bondjänta som Susanna var, flyttad till stadslivet kunde inte vara en bra förebild för henne (hon brottades själv av uppgiften att plötsligt taga hand om en stor familj m m.
Och min mor var en behövande ängel som fungerade mellan dom som fredsmäklare.
Det är lite knepigt det där med förebilder också. Jag brukar alltid säga till mina "ungar" att inte välja mig som en förebild utan välja en annan. För det första blir man helt enkelt genomskådad av de unga och de vet ofta mycket bättre... De är inte mogna ännu till att välja sina föräldrar som förebilder - de ser mycket av deras fel. Jag har sagt att de skall välja en bättre..., någon de kan se upp till. - Dessutom visste jag att jag inte var bra nog som förebild!
Men inte ens det räcker, utan man måste träna in dom i livet och det är just det som är det svåra i ett splittrat familj, som uppstår när man och hustru arbetar på skilda håll m m.
Inställningen till behovet av utbildning var inte heller den bästa heller på den tiden - det räckte med grundskolan...Och arbete fanns ju alltid på den tiden - men så gifte sig Sofi. Hon hade också ärvt sin mors goda hjärta men ingen såg kapaciteterna för annat hos henne - hennes hjärnkapacitet blev så outnyttjad. - Nu är det bara fattigdom som konsekvens av försumligheterna som gäller.
Dessa typ av miljöväxlingar kan - det gäller dock att kunna inse - ställa till stora svårigheter. Jag själv har blivit väl medveten om dessa då jag bytte miljön från ett land till ett annat. Det är inte fel med miljôväxlingar utan tvärtom - de får ju en att växa. Men man måste ha en viss förmåga/förutsättningar till det. Annars blir man lasnske bara en loser.
Min syster Susanna och jag fick delvis en annan uppfostran. Jag som var äldst och pojke fick större ansvar för uppehållet på ett helt annat sätt än hon. Men min far ville också att jag skulle få studera för ett bättre liv. Min fostran kom då av att den blev kompletterad med vistelser på olika internat i olika städer såsom Aszód, Gödöllô, Budapest och Balassagyarmat.
Susanna hamnade från landet direkt till storstan efter giftermålet med János. János fru har dött och lämnat efter sig två barn som nu Susanna fick ta hand om. Som då även andligen oerfaren förmådde hon inte ägna rillräckligt tid för sin dotter. Och uppfattningarna om vad som var det bästa för henne saknades också. Närmast trångbodheten och slippa sin fars anmärkningar m m valde hon att gifta sig.
Egentligen så var deras liv storartat i mina ögon då jag ju fick se de ansträngningar de gjorde. De var en storfamilj som ändå alltid var gästvänlig och hjälpsam. Nästan för mycket gäster tyckte min fru när vi var på besök hos dom. Men vi kände oss alltid hemma där. Så mina iakttagelser är inga förebråelser utan bara en sorts ledsnad över att det inte kunde bli bättre. - Men de gjorde verkligen sitt bästa.
a. att ta hand om den så att katten kan mättas, eller
b. så att fågelungen kan klara sig själv, eller
c. så att den skall kunna klara sig själv och ha kraft och möjligheter över till att kunna hjälpa andra också.
Jag har iakttagit exempel på alla tre olika sätt i livet, som jag har betraktat på nära håll. Och jag tar med endast de detaljer som har att göra med mina teorier.
Det ena(a) fallet handlar om min syster Susanna som har flyttat från bundelivets miljô i Acsa direkt mitt i stads-och familjelivet i Érd. Hon som hade så gott hjärta så att hon gav bort praktiskt taget allt hon kunde även till dom som var rikare än hon. Men nu blev hon gift med en broder som stod ensam med två små barn. Hennes dotter Sofi föddes då där redan i stadsmiljön. János, hennes man, körde buss i Budapest och var trött för det mesta och var ofta berusad. En uppoffrande arbete som hon dock trivdes med och klarade den med den äran.
Bägge Sofis föräldrar hade kristna värderingar som de försökte överbringa till sin dotter Sofi. Så och min mor som flyttade till dom för att hjälpa Susanna, har också förmanat henne m m.
- Men de var inte kunniga nog att kunna fostra Sofi till att klara sig själv bättre. Hon blev sedermera gift, utan utbildning och utan någon praktisk erfarenhet ur arbetslivet, för hon blev allergisk av mjöl och.... - Men man kan vara fattig och lycklig ändå men riktigt nöjda verkar dom - Sofis familj - inte vara.
Att ha hamna direkt i stadslivet har gjort föräldrarna "handikappade" och utan insikter och ork att kunna hjälpa henne till att klara sig själv bättre. De fick bägge att arbeta på var sitt håll och det var min mor som hjälpte familjen med barna, och lösa konflikter m m.
Och gott exempel hjälpte helt enkelt inte heller och - vad skulle det i så fall varit? Det var för mycket arbete och slit - inget för Sofi att längta efter.
Vad de unga dessutom behöver är praktisk vägledning kombinerat med träning, och egna goda förebilder som de själva väljer. Om föräldrarna inte kan ge dem en god förebild så väljer de ju i alla fall som de själva vill. Och en bondjänta som Susanna var, flyttad till stadslivet kunde inte vara en bra förebild för henne (hon brottades själv av uppgiften att plötsligt taga hand om en stor familj m m.
Och min mor var en behövande ängel som fungerade mellan dom som fredsmäklare.
Det är lite knepigt det där med förebilder också. Jag brukar alltid säga till mina "ungar" att inte välja mig som en förebild utan välja en annan. För det första blir man helt enkelt genomskådad av de unga och de vet ofta mycket bättre... De är inte mogna ännu till att välja sina föräldrar som förebilder - de ser mycket av deras fel. Jag har sagt att de skall välja en bättre..., någon de kan se upp till. - Dessutom visste jag att jag inte var bra nog som förebild!
Men inte ens det räcker, utan man måste träna in dom i livet och det är just det som är det svåra i ett splittrat familj, som uppstår när man och hustru arbetar på skilda håll m m.
Inställningen till behovet av utbildning var inte heller den bästa heller på den tiden - det räckte med grundskolan...Och arbete fanns ju alltid på den tiden - men så gifte sig Sofi. Hon hade också ärvt sin mors goda hjärta men ingen såg kapaciteterna för annat hos henne - hennes hjärnkapacitet blev så outnyttjad. - Nu är det bara fattigdom som konsekvens av försumligheterna som gäller.
Dessa typ av miljöväxlingar kan - det gäller dock att kunna inse - ställa till stora svårigheter. Jag själv har blivit väl medveten om dessa då jag bytte miljön från ett land till ett annat. Det är inte fel med miljôväxlingar utan tvärtom - de får ju en att växa. Men man måste ha en viss förmåga/förutsättningar till det. Annars blir man lasnske bara en loser.
Min syster Susanna och jag fick delvis en annan uppfostran. Jag som var äldst och pojke fick större ansvar för uppehållet på ett helt annat sätt än hon. Men min far ville också att jag skulle få studera för ett bättre liv. Min fostran kom då av att den blev kompletterad med vistelser på olika internat i olika städer såsom Aszód, Gödöllô, Budapest och Balassagyarmat.
Susanna hamnade från landet direkt till storstan efter giftermålet med János. János fru har dött och lämnat efter sig två barn som nu Susanna fick ta hand om. Som då även andligen oerfaren förmådde hon inte ägna rillräckligt tid för sin dotter. Och uppfattningarna om vad som var det bästa för henne saknades också. Närmast trångbodheten och slippa sin fars anmärkningar m m valde hon att gifta sig.
Egentligen så var deras liv storartat i mina ögon då jag ju fick se de ansträngningar de gjorde. De var en storfamilj som ändå alltid var gästvänlig och hjälpsam. Nästan för mycket gäster tyckte min fru när vi var på besök hos dom. Men vi kände oss alltid hemma där. Så mina iakttagelser är inga förebråelser utan bara en sorts ledsnad över att det inte kunde bli bättre. - Men de gjorde verkligen sitt bästa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar