En kroppspråksanalfabet

Jag har en kropp. Kroppen är mitt verktyg. Jag själv, jaget, uppfattar jag är mera identiskt med mitt sinne. Sinnet är det som styr kroppen och kroppen lyder. Sinnet och kroppen samarbetar. När jag talar så brukar kroppen understödja mig så att budskapet når fram. Detta är mycket schematiskt uttryckt men man bör tänka på detta för att förstås det följande:

Till exempel om detta; hur det kan komma sig att man kan påstå, om att, en kidnappning av kroppen av en känsla har skett. Dvs ett fall då det är tydligt att känslan styr kroppen.

Någon talar till dig, men du vill inte lyssna, är sinnet är vänt på något annat för tillfället eller... Just nu, och i början kan du kanske anstränga dig, för att låtsas lyssna uppmärksamt men det är mycket jobbigt för dig. Din känsla har nämligen så att säga kidnappat din kropp så att kroppen börjar talar ett helt annat språk än det du hör sägas och som förväntas. Din känsla av motvilja med den "kidnappade" kroppen avslöjar att du egentligen inte lyssnar eller vill inte göra det. Din känsla avslöjas tydligt av ditt kroppsspråk förstås. Men en kroppsspråksanalfabet kan inte uppfatta detta och oöverensstämmelsen av känsla och kropp och du plågas dig vidare om någon bara fortsätter med sitt snack.

Jag har kunnat iakttaga något liknande på träningslokalen häromdagen. Mannen som pratade med tjejen log och verkade vara intresserad. Efter c:a 10 minuter gick jag förbi dom igen och mannen pratade fortfarande men tjejen visade tydligt i med sin kropp att hon var inte road. Hennes känsla har kidnappat kroppen och kroppen visade tydligt att hon var besvärad. Men det såg inte mannen - han var kroppsspråksanalfabet!