1.
"A big miss...
Jag gick direkt till en av personalen, en kille som stod där vid..., på Vattenpalatset där jag var på träning.
- Jag har en fråga till dig (vi kände varandra sen tidigare)... skall man ge pengar åt tiggarna på gatan eller...?
- Det beror på vad man tycker...
- Men, har du inte något djupare tanke att komma med?
- Nej, för jag var som en politiker nyss.
- Ha, ha, ha.... skratt... då förstår jag.... och så gick jag vidare.
Men varför ställde jag frågan?
Det beror kanske på att det var ganska tomt på folk på träningen och jag funderade just på min egen "a big miss....!" i denna fråga.
2.
- Jag har en fråga till dig (vi kände varandra sen tidigare)... skall man ge pengar åt tiggarna på gatan eller...?
- Det beror på vad man tycker...
- Men, har du inte något djupare tanke att komma med?
- Nej, för jag var som en politiker nyss.
- Ha, ha, ha.... skratt... då förstår jag.... och så gick jag vidare.
Men varför ställde jag frågan?
Det beror kanske på att det var ganska tomt på folk på träningen och jag funderade just på min egen "a big miss....!" i denna fråga.
2.
"A big miss...
Den andra anledningen till att jag gled in på detta ämne var nog diskussionen, som jag har avlyssnat tidigare i dag i SVR, närmare bestämt i "tendens".
Diskussionen handlade om välgörenhet i allmänhet men också med tanke på tiggeriet på gatan m m.
Deras resonemang liknade lite "politikerns" som jag talade med nyss på Vattenpalatset.
Diskussionen handlade om välgörenhet i allmänhet men också med tanke på tiggeriet på gatan m m.
Deras resonemang liknade lite "politikerns" som jag talade med nyss på Vattenpalatset.
Det är väl också därför,- diskussionen har aktualiserat det - jag började fundera nu mycket på... och så kom jag också ihåg mitt eget "a big miss...!"
Och eftersom ingen under diskussionen kom in just på detta - som mitt misstag har lärt mig - dvs att låta mottaren avgöra saken...
De gjorde samma fel alla, som jag har begått en gång, och som ledde mig till ett annat ställningstagande.
Och vad gjorde jag för "a big miss..!" kan man då fråga. Det var en välmenad "god" gärning, men som inte ledde till den avsedda nyttan. Som jag sedan skämdes också över, då jag senare blev varse om misstaget.Trots att avsikten var god.
- För vad är en god gärning?
3.
Och eftersom ingen under diskussionen kom in just på detta - som mitt misstag har lärt mig - dvs att låta mottaren avgöra saken...
De gjorde samma fel alla, som jag har begått en gång, och som ledde mig till ett annat ställningstagande.
Och vad gjorde jag för "a big miss..!" kan man då fråga. Det var en välmenad "god" gärning, men som inte ledde till den avsedda nyttan. Som jag sedan skämdes också över, då jag senare blev varse om misstaget.Trots att avsikten var god.
- För vad är en god gärning?
3.
"A big miss...
Vad är en god gärning?
Det är svaret på denna fråga som fick mig att förstå, att det jag gjorde en gång var "A big miss...!"
Jag tycker numera att jag gör en god gärning när jag ger en slant åt tiggaren på gatan. Numera så har jag inga samvetstvivel/betänkligheter om detta, som många berättade om, för sin del i programmet "tendens".
Och som tydligen även fortsätter att begå samma fel som jag har gjort tidigare. Och felet blir alltid att de själva (givaren) vill avgöra/överväga, om gärningen är god eller ej. Det har lett till att flera avstod... för att de inte var säkra på att ...
Det är svaret på denna fråga som fick mig att förstå, att det jag gjorde en gång var "A big miss...!"
Jag tycker numera att jag gör en god gärning när jag ger en slant åt tiggaren på gatan. Numera så har jag inga samvetstvivel/betänkligheter om detta, som många berättade om, för sin del i programmet "tendens".
Och som tydligen även fortsätter att begå samma fel som jag har gjort tidigare. Och felet blir alltid att de själva (givaren) vill avgöra/överväga, om gärningen är god eller ej. Det har lett till att flera avstod... för att de inte var säkra på att ...
Men säker på att... kan man aldrig vara. Det är ju inte heller alltid givarens avsikter/motiv som gäller här. Man kan ge av pliktkänsla eller andra bevekelsegrunder men ändå kan räknas som välgörenhet - tror jag.
Det är till syvende och sist mottagen som avgör om gärningen var god eller ej. Det är detta jag inte förstod tidigare när jag gav min gåva som sedan inte kom till avsedd nytta.
Så nu var det detta jag har grubblat över.
Sammanfattning
Jag satt nu mitt emot två damer i en skoaffär, där jag köpte mig en socka och drack min kaffe som affären bjöd på.
- Skall man ge pengar åt tiggarna på gatan frågade jag efter några inledande ord med dom. Det var en mor och en dotter - visade sig senare.
- Jag försöker alltid ge en slant till dom, sa mor...
- Jag tvekar, för jag vet inte vart pengarna går sedan m m... sa dottern.
Den ena damen tänkte med hjärtat och den andra med förståndet. Och det sa jag också till dom.
Bägge försökte motivera sitt ställningstagande och dilemmat blev uppenbart. Skillnaden mellan betraktesättet, samma familj men två generationer och... Sedan sa jag:
- Jag ger slantar om jag kan och kan bli besvärad av att inte ha några just då i fickan. Så jag gör som mor här. Jag väljer att handla enligt mitt hjärta och låter numera mottagaren avgöra om det är gott eller ej. Och jag nämnde också mitt "a big misstake" tidigare som lärdom i fallet.
Dottern ville också veta mer exakt om min erfarenhet som jag också har berättat för dom. Och vi kom till slut fram till att det var ett dilemma, detta med välgörenhet ibland.
Innerst inne vill man ju att hjälpen skall bli mer än bara det egna syftet, men man rår ju inte över resultatet.
Andra menar att man skall kunna ha koll på hela processen från givandet(syftet) och manifestationen av det goda/nyttiga hos mottagaren: dvs att hjälpen skall verkligen hjälpa.
Det är till syvende och sist mottagen som avgör om gärningen var god eller ej. Det är detta jag inte förstod tidigare när jag gav min gåva som sedan inte kom till avsedd nytta.
Så nu var det detta jag har grubblat över.
Sammanfattning
Jag satt nu mitt emot två damer i en skoaffär, där jag köpte mig en socka och drack min kaffe som affären bjöd på.
- Skall man ge pengar åt tiggarna på gatan frågade jag efter några inledande ord med dom. Det var en mor och en dotter - visade sig senare.
- Jag försöker alltid ge en slant till dom, sa mor...
- Jag tvekar, för jag vet inte vart pengarna går sedan m m... sa dottern.
Den ena damen tänkte med hjärtat och den andra med förståndet. Och det sa jag också till dom.
Bägge försökte motivera sitt ställningstagande och dilemmat blev uppenbart. Skillnaden mellan betraktesättet, samma familj men två generationer och... Sedan sa jag:
- Jag ger slantar om jag kan och kan bli besvärad av att inte ha några just då i fickan. Så jag gör som mor här. Jag väljer att handla enligt mitt hjärta och låter numera mottagaren avgöra om det är gott eller ej. Och jag nämnde också mitt "a big misstake" tidigare som lärdom i fallet.
Dottern ville också veta mer exakt om min erfarenhet som jag också har berättat för dom. Och vi kom till slut fram till att det var ett dilemma, detta med välgörenhet ibland.
Innerst inne vill man ju att hjälpen skall bli mer än bara det egna syftet, men man rår ju inte över resultatet.
Andra menar att man skall kunna ha koll på hela processen från givandet(syftet) och manifestationen av det goda/nyttiga hos mottagaren: dvs att hjälpen skall verkligen hjälpa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar