Det blev en lång och besvärlig process i att försöka slå samman kyrka och den härskande makten. Kyrkans vinst blev mest av ekonomiskt slag och makten har å andra sidan fått sin gudomliga(?) legitimering genom föreningen. För ändamålet behövdes en "ny" teologi.
Det är svårt med detaljer om processen men vissa händelser/omständigheter etc är ju kända. Det blev helt enkelt nödvändigt att utarbeta en ny praktisk teologi med använding av Bibeln som stöd. Dels för att de etablerande strukturer som har börjat taga form krävde detta, och dels, eftersom själva kristendomen inte var avsedd att medverka tillsammans i utövandet av den politiska makten. Och det fanns inte heller detaljerade föreskrifter i Bibeln om, hur ett politiskt samhälle skulle organiseras och styras. Kristendomen var kort och gott sagt inte lämplig för att direkt medverka i en sådan uppgift. Guds rikes förverkligande låg fram i tiden och var dessutom av ett andligt slag. Att försöka svetsa samman kristendom och politik var därför inte någon lätt uppgift.
(Nya testamentet innehåller mera abstrakta och kortfattade rekommendationer och utan någon fribrev till den världsliga makten. Det romerska riket hade redan sin lag emedan de kristnas vision om ett Guds rike skulle grundas på principer och hörde framtiden till.)
Men man sökte ändå febrilt i Bibeln efter..., så att den ändå skulle kunna användas i mer - för den världsliga makten aktuella - specifika syften. Man sökte så även i det Gamla testamentets skrifter där de flesta makthavare tycktes kunnat hitta textställen, som antagligen skulle kunna stödja deras uppfattning och position m m. - De bortsåg härmed också ofta från behovet att förstå Bibelns inre konsistens.
Till saken hör att latinet var härskarnas och kyrkans språk och därmed maktens verktyg. Kejsarna m m kunde ofta latin eftersom de fick ofta undervisning av munkar etc som de stödde materiellt. Samhället i övrigt var mycket religiöst och kungarna var inte teologiskt helt okunniga och har accepterat monoteismen. De försökte förstås dessutom kunna legitimera slaveriet också just smed hänvisning till skrifterna. På grund av misstolkning, påtryckningarna m m, blev även slaveriet såsmåningom legitimerad i den "nya" teologin.
Valda delar av bibeln kunde sedan i århundraden användas som argument från skriften för slaveriets rättfärdigande. Nyckeltexten som användes som grund blev - kallad också som Noas förbannelse - angående Kanaan, fader till Ham (1 Moseboken 9).
(Denna process föregriper också några av de problem i historien, som senare skulle komma att utnyttjas som legitimering av rasismen, som av slaveriets förespråkare.
De rasistiska föreställningar om Ham och hans ättlingar blev associerade med synd och slaveri, även av auktoritativa kyrkofäder som Origenes, Augustinus och Ambrosius. Augustisnus menade då att slaveri var ett straff för begångna synder. Att slavars livssituation blev som det blev, var alltså bara rätt (en självbeskräftande diagnos).
Fortsättning följer
Det är svårt med detaljer om processen men vissa händelser/omständigheter etc är ju kända. Det blev helt enkelt nödvändigt att utarbeta en ny praktisk teologi med använding av Bibeln som stöd. Dels för att de etablerande strukturer som har börjat taga form krävde detta, och dels, eftersom själva kristendomen inte var avsedd att medverka tillsammans i utövandet av den politiska makten. Och det fanns inte heller detaljerade föreskrifter i Bibeln om, hur ett politiskt samhälle skulle organiseras och styras. Kristendomen var kort och gott sagt inte lämplig för att direkt medverka i en sådan uppgift. Guds rikes förverkligande låg fram i tiden och var dessutom av ett andligt slag. Att försöka svetsa samman kristendom och politik var därför inte någon lätt uppgift.
(Nya testamentet innehåller mera abstrakta och kortfattade rekommendationer och utan någon fribrev till den världsliga makten. Det romerska riket hade redan sin lag emedan de kristnas vision om ett Guds rike skulle grundas på principer och hörde framtiden till.)
Men man sökte ändå febrilt i Bibeln efter..., så att den ändå skulle kunna användas i mer - för den världsliga makten aktuella - specifika syften. Man sökte så även i det Gamla testamentets skrifter där de flesta makthavare tycktes kunnat hitta textställen, som antagligen skulle kunna stödja deras uppfattning och position m m. - De bortsåg härmed också ofta från behovet att förstå Bibelns inre konsistens.
Till saken hör att latinet var härskarnas och kyrkans språk och därmed maktens verktyg. Kejsarna m m kunde ofta latin eftersom de fick ofta undervisning av munkar etc som de stödde materiellt. Samhället i övrigt var mycket religiöst och kungarna var inte teologiskt helt okunniga och har accepterat monoteismen. De försökte förstås dessutom kunna legitimera slaveriet också just smed hänvisning till skrifterna. På grund av misstolkning, påtryckningarna m m, blev även slaveriet såsmåningom legitimerad i den "nya" teologin.
Valda delar av bibeln kunde sedan i århundraden användas som argument från skriften för slaveriets rättfärdigande. Nyckeltexten som användes som grund blev - kallad också som Noas förbannelse - angående Kanaan, fader till Ham (1 Moseboken 9).
(Denna process föregriper också några av de problem i historien, som senare skulle komma att utnyttjas som legitimering av rasismen, som av slaveriets förespråkare.
De rasistiska föreställningar om Ham och hans ättlingar blev associerade med synd och slaveri, även av auktoritativa kyrkofäder som Origenes, Augustinus och Ambrosius. Augustisnus menade då att slaveri var ett straff för begångna synder. Att slavars livssituation blev som det blev, var alltså bara rätt (en självbeskräftande diagnos).
Fortsättning följer
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar