Sekularisering betyder förvärdsligande.
Det är när samhället inrättar sig efter principer som inte är religiösa. Vid sekulariseringen skiljs de två områden åt från varandra. Hela det världsliga blir sig själv och får inrättas efter sina egna principer.
Sekulariseringsprocessen vars början kan dateras till sena 1700 talet avspeglas sedan väl i processen som har inträffat vid kärlekens (kärleksbegreppets) sekularisering. Dess början inträffade ung samtidigt med epoken som kallas för upplysningen och som har påverkat dess utveckling ända till idag är.
Kärleken behöver alltid en objekt.
Vi kan här utgå ifrån den tiden då Gud själv var kärlekens objekt och Guds kärlek (all kärlek gick ut från Gud) som mönster.
"Du skall älska din Gud av allt ditt hjärta och av allt ditt förstånd..." osv
Gud är kärlekens ursprung dvs källa, är varaktig, absolut, evig, och en nådegåva m m. Ungefär detta var arvet vid tiden efter reformationen.
Men upplysningen - 1700 talet - började man mena att även människan kan älska på samma absoluta sätt som Gud kan. Allt började samtidigt med nya landvinningar, samtidigt som kyrkans prestige (interna strider, dogmer och religionskrig m m) minskade.
Till att börja med förnekade man inte kärlekens begrepp, likt från Gud, men menade att samma absoluta kärlek kunde även utövas av människan.
Men människan är per definition en begränsad varelse. Kärleksbegreppet har man visserligen lånat från religionen dvs om vad Guds kärlek innebar, men skulle nu överföras på människan - dvs sekulariserats på mänskliga förhållanden - med människan som objekt.
Man menade att även människan kan visa samma absolut kärlek som Gud kan.
- Om man då kunde visa samma kärlek som Gud, då behövdes han ju inte längre för detta som källa.
Denna process började samtidigt som tron på Gud minskade och då ett tomrum uppstod, så då behövde Gud ersättas och kärleken få ett nytt objekt.
- I stället Gud som objekt ersattes han med människan som objekt.
Snart så har man varit inne på försöken att leka gud i olika former, likt Adam och Eva i paradiset. Kärleken själv började figurera som människans Gud.
("Gud-är-död-teologin diskuterade religionens roll i en sekulär och efterkristen tid där de traditionella gudsbilderna, religion och kyrkan förlorat sin roll.
Även om inriktningen försvann tämligen snart, så var den viktig för etablering av sekulariseringsteologi och andra moderna, sekulära och radikala teologiriktningar." - Wikipedia.) - Men så djupt går jag inte in i detta sammanhang.
Med tiden att tron på Gud minskade - jfr Friedrich Nietzsches, Gud är död tanke - så sökte den mänskliga kärleken i sina varierande objekt och sekulariseringen fortsatte in i det, som kallas för den romantiska kärlekens tid.
Reformationen motsatte sig visserligen denna utveckling men det gick inte att hejda.
Snart hamnade den sexuella åtrån i fokus och den sexuella föreningen blev målet då kärleken skulle fullbordas. Tanken att bli hel och utplånas i sin kärlek och önskan att så förbli för evigt, en kärlek som skulle hålla, allt detta har man haft kvar från det ursprungliga kärleksbegreppet lånat från religionen.
Och från att ha människan (allmännelig kärlek) som kärleksobjekt gled då sekulariseringen snart in i det stadiet, då mestadels könet blev objekt i stället.
Många blev därefter besvikna på kärleken som också antalet skilsmässor började vitna om. Förväntningarna på den erosbaserade kärleken visade sig var het enkelt orealistiska. (Man har misstagits sig på den villkorslösa eroskärleken.)
Även att finna Gud - genom denna kärlek - figurerar med bland förväntningarna men det hjälpte inte. Att applicera uppfattningen om den gudomliga kärleken på det romantiska planet misslyckades.
- Först försvann Gud som objekt och nu också möjligheten att låna från honom begreppet om den äkta kärleken. Även kärleksbegreppet måste ändras.
Behovet av gud blev människan nu medveten om igen - var är det att finna dvs kärlekens källa? Och nu gällde att söka igen efter Gud. Dvs i en redan sekulariserad värld, vilket resulterade i nya villo vägar.
För att åter erövra Gud började man söka honom på olika håll.. Nu först med hjälp av Spinosa - Spinoza anklagades stundtals för panteism - , varefter panteismen blev romantikernas nya hopp. Medan den personliga Gudsuppfattningen bleknade bort, skulle nu Gud finnas i den rent fysiska världen. Man skulle nu söka att finna Gud och kärleken i själva naturen. Naturen och Gud blev detsamma och det är i naturen man skulle få svar på sina frågor.
Besatthet i naturkärleken visade att förväntningarna blev åter orealistiska. Kärleken är ju den mest krävande man kan ge sig in på, även när det gäller mänsklig kärlek. Känslan finns där men var är svaren? Känslor av tomhet uppstår. Kärleken kan då dessutom ges en form som är oanvändbar, då man sökte svar i naturen. Här kom visserligen vetenskapen till hjälp men att besvara vissa frågor, många frågor blev obesvarade. Kärleken som känsla blev speciell aktuell.
Snart så började man upptäcka identitetens betydelse i kärleken. Den fick en att upptäcka sig själv. Och man började vända sig inåt, för att få svar på frågor man ställde. Att göra sig till Gud för sig själv blev aktuellt.
Och nu började man verkligen bli insnärjd i allt detta - kärlekens olika ansikten, sexism m m - medan sekulariseringen fortsätter ännu idag.
Och ännu har man inte studerat sekulariseringens nutida nutida historia och dess konsekvenser känner man inte till. Men den förefaller mycket spretig. Att helt frigöra sig från Gud har man inte lyckats. Trots att även ateismen satte fart på sekulariseringen, som helst favoriserar andra värden än kärleken.
- Det finns smycket att säga om detta och åsikterna är många.
Det är när samhället inrättar sig efter principer som inte är religiösa. Vid sekulariseringen skiljs de två områden åt från varandra. Hela det världsliga blir sig själv och får inrättas efter sina egna principer.
Sekulariseringsprocessen vars början kan dateras till sena 1700 talet avspeglas sedan väl i processen som har inträffat vid kärlekens (kärleksbegreppets) sekularisering. Dess början inträffade ung samtidigt med epoken som kallas för upplysningen och som har påverkat dess utveckling ända till idag är.
Kärleken behöver alltid en objekt.
Vi kan här utgå ifrån den tiden då Gud själv var kärlekens objekt och Guds kärlek (all kärlek gick ut från Gud) som mönster.
"Du skall älska din Gud av allt ditt hjärta och av allt ditt förstånd..." osv
Gud är kärlekens ursprung dvs källa, är varaktig, absolut, evig, och en nådegåva m m. Ungefär detta var arvet vid tiden efter reformationen.
Men upplysningen - 1700 talet - började man mena att även människan kan älska på samma absoluta sätt som Gud kan. Allt började samtidigt med nya landvinningar, samtidigt som kyrkans prestige (interna strider, dogmer och religionskrig m m) minskade.
Till att börja med förnekade man inte kärlekens begrepp, likt från Gud, men menade att samma absoluta kärlek kunde även utövas av människan.
Men människan är per definition en begränsad varelse. Kärleksbegreppet har man visserligen lånat från religionen dvs om vad Guds kärlek innebar, men skulle nu överföras på människan - dvs sekulariserats på mänskliga förhållanden - med människan som objekt.
Man menade att även människan kan visa samma absolut kärlek som Gud kan.
- Om man då kunde visa samma kärlek som Gud, då behövdes han ju inte längre för detta som källa.
Denna process började samtidigt som tron på Gud minskade och då ett tomrum uppstod, så då behövde Gud ersättas och kärleken få ett nytt objekt.
- I stället Gud som objekt ersattes han med människan som objekt.
Snart så har man varit inne på försöken att leka gud i olika former, likt Adam och Eva i paradiset. Kärleken själv började figurera som människans Gud.
("Gud-är-död-teologin diskuterade religionens roll i en sekulär och efterkristen tid där de traditionella gudsbilderna, religion och kyrkan förlorat sin roll.
Även om inriktningen försvann tämligen snart, så var den viktig för etablering av sekulariseringsteologi och andra moderna, sekulära och radikala teologiriktningar." - Wikipedia.) - Men så djupt går jag inte in i detta sammanhang.
Med tiden att tron på Gud minskade - jfr Friedrich Nietzsches, Gud är död tanke - så sökte den mänskliga kärleken i sina varierande objekt och sekulariseringen fortsatte in i det, som kallas för den romantiska kärlekens tid.
Reformationen motsatte sig visserligen denna utveckling men det gick inte att hejda.
Snart hamnade den sexuella åtrån i fokus och den sexuella föreningen blev målet då kärleken skulle fullbordas. Tanken att bli hel och utplånas i sin kärlek och önskan att så förbli för evigt, en kärlek som skulle hålla, allt detta har man haft kvar från det ursprungliga kärleksbegreppet lånat från religionen.
Och från att ha människan (allmännelig kärlek) som kärleksobjekt gled då sekulariseringen snart in i det stadiet, då mestadels könet blev objekt i stället.
Många blev därefter besvikna på kärleken som också antalet skilsmässor började vitna om. Förväntningarna på den erosbaserade kärleken visade sig var het enkelt orealistiska. (Man har misstagits sig på den villkorslösa eroskärleken.)
Även att finna Gud - genom denna kärlek - figurerar med bland förväntningarna men det hjälpte inte. Att applicera uppfattningen om den gudomliga kärleken på det romantiska planet misslyckades.
- Först försvann Gud som objekt och nu också möjligheten att låna från honom begreppet om den äkta kärleken. Även kärleksbegreppet måste ändras.
Behovet av gud blev människan nu medveten om igen - var är det att finna dvs kärlekens källa? Och nu gällde att söka igen efter Gud. Dvs i en redan sekulariserad värld, vilket resulterade i nya villo vägar.
För att åter erövra Gud började man söka honom på olika håll.. Nu först med hjälp av Spinosa - Spinoza anklagades stundtals för panteism - , varefter panteismen blev romantikernas nya hopp. Medan den personliga Gudsuppfattningen bleknade bort, skulle nu Gud finnas i den rent fysiska världen. Man skulle nu söka att finna Gud och kärleken i själva naturen. Naturen och Gud blev detsamma och det är i naturen man skulle få svar på sina frågor.
Besatthet i naturkärleken visade att förväntningarna blev åter orealistiska. Kärleken är ju den mest krävande man kan ge sig in på, även när det gäller mänsklig kärlek. Känslan finns där men var är svaren? Känslor av tomhet uppstår. Kärleken kan då dessutom ges en form som är oanvändbar, då man sökte svar i naturen. Här kom visserligen vetenskapen till hjälp men att besvara vissa frågor, många frågor blev obesvarade. Kärleken som känsla blev speciell aktuell.
Snart så började man upptäcka identitetens betydelse i kärleken. Den fick en att upptäcka sig själv. Och man började vända sig inåt, för att få svar på frågor man ställde. Att göra sig till Gud för sig själv blev aktuellt.
Och nu började man verkligen bli insnärjd i allt detta - kärlekens olika ansikten, sexism m m - medan sekulariseringen fortsätter ännu idag.
Och ännu har man inte studerat sekulariseringens nutida nutida historia och dess konsekvenser känner man inte till. Men den förefaller mycket spretig. Att helt frigöra sig från Gud har man inte lyckats. Trots att även ateismen satte fart på sekulariseringen, som helst favoriserar andra värden än kärleken.
- Det finns smycket att säga om detta och åsikterna är många.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar