"Vårt mest grundläggande känslomässiga behov är inte att bli förälskade, utan att på djupet vara älskade av en annan människa..." - det pratas för lite om detta!
Det är nog många som inte har förstått detta som kanske tror att behovet stannar vid förälskelsen som det bästa i tillvaron. Som om förälskelsen vore det maximala utrycket för kärleken som man kan uppnå. Fast förälskelsen är bara den nödvändiga känslomässiga input i en process - det är väl därför den kallas också för förälskelse. Det är någonting som föregår... en koppens/sinnets förberedelse för nästa steg i processen. (För att bl a säkra släktets fortbestånd och andra uppgifter i livet, tillsammans i ett äktenskap.)
Den som lär av förälskelsen - vilket man bör göra -, kanske även har upplevt den förut, bör kunna förstå att livet handlar om mer än så. Om man lär av förälskelsen ödmjukhet m m, så förstår man att den är ämnad till att underlätta människans start i gemensam tillvaro. - Det är bara i den bestående äkta kärleken, som bör växa upp därefter, som i ett växthus, kan familjen växa och leva optimalt lyckligt som en enhet.
Medan förälskelsen uppstår rent instinktivt, så i nästa steg, kopplas även förnuftet in, genom ett erbjudande om ett medvetet val, som nästa steg, i den fortsatta processen. Det är behovet att bli älskad som har nu blivit som en drivkraft, som önskar sig ett val, en ömsesidigt förpliktelse som visar att man är värd att bli älskad - och inte bara för tillfället, utan för hela livet. - Det är mycket stort detta dvs att önska sig bli ägd (men inte som ägodel utan mer) av en annan.
Den kärlek som man sedan visar, är något som man medvetet utövar, och som är viljestyrd i fortsättningen - man vill ju göra allt för att livskamrat och även att ev barnet skall må så bra som
möjligt. Nu är det familjens framgång som gäller, den enhet man åtar sig att jobba vidare på. Och förälskelsen är som det som sår fröet/grunden till denna viljeakt. - Och själva lyckan behöver man då inte heller särskilt jaga efter. Den infinner sig som bonus i relationen.
Andra idéer
"I vår moderna värld finns det som jag ser det tre företeelser som mer än något annat bidragit till den pågående norm- och samhällsupplösning vi just nu så smärtsamt kan bevittna: socialismen, den oansvariga liberalismen och den otyglade hedonismen." - https://tommyhansson.wordpress.com/category/karlek/-
Det är nog många som inte har förstått detta som kanske tror att behovet stannar vid förälskelsen som det bästa i tillvaron. Som om förälskelsen vore det maximala utrycket för kärleken som man kan uppnå. Fast förälskelsen är bara den nödvändiga känslomässiga input i en process - det är väl därför den kallas också för förälskelse. Det är någonting som föregår... en koppens/sinnets förberedelse för nästa steg i processen. (För att bl a säkra släktets fortbestånd och andra uppgifter i livet, tillsammans i ett äktenskap.)
Den som lär av förälskelsen - vilket man bör göra -, kanske även har upplevt den förut, bör kunna förstå att livet handlar om mer än så. Om man lär av förälskelsen ödmjukhet m m, så förstår man att den är ämnad till att underlätta människans start i gemensam tillvaro. - Det är bara i den bestående äkta kärleken, som bör växa upp därefter, som i ett växthus, kan familjen växa och leva optimalt lyckligt som en enhet.
Medan förälskelsen uppstår rent instinktivt, så i nästa steg, kopplas även förnuftet in, genom ett erbjudande om ett medvetet val, som nästa steg, i den fortsatta processen. Det är behovet att bli älskad som har nu blivit som en drivkraft, som önskar sig ett val, en ömsesidigt förpliktelse som visar att man är värd att bli älskad - och inte bara för tillfället, utan för hela livet. - Det är mycket stort detta dvs att önska sig bli ägd (men inte som ägodel utan mer) av en annan.
Den kärlek som man sedan visar, är något som man medvetet utövar, och som är viljestyrd i fortsättningen - man vill ju göra allt för att livskamrat och även att ev barnet skall må så bra som
möjligt. Nu är det familjens framgång som gäller, den enhet man åtar sig att jobba vidare på. Och förälskelsen är som det som sår fröet/grunden till denna viljeakt. - Och själva lyckan behöver man då inte heller särskilt jaga efter. Den infinner sig som bonus i relationen.
Andra idéer
"I vår moderna värld finns det som jag ser det tre företeelser som mer än något annat bidragit till den pågående norm- och samhällsupplösning vi just nu så smärtsamt kan bevittna: socialismen, den oansvariga liberalismen och den otyglade hedonismen." - https://tommyhansson.wordpress.com/category/karlek/-
Att ha varit förälskad var ingen verklig kärlek - av mera bestående sort. Det man har upplevt egentligen, var en kärlekens sötma, man har fått del av. Inte bara av den instinktiva kraften utan även av gärningar man utför för varandra då. För att erfara/det som har blommat upp/som har lärt och förändrat något, dvs vad man sedan(övergången), medvetet bör försöka utöva. Och då detta beteende blivit medvetna handlingar, det är då det börjar handla om av icke instinktivt stödd verklig kärlek /(inte som det sägs i visan.) Under förälskelsetiden planerar man så att säga ett mentalt bo att leva lyckligt tillsammans i - dvs skapar en miljö/förutsättningarna/en vision. Denna inspiration kan sedan hjälpa till att utveckla äkta kärlek i verkligheten. Vilken kärlek - som då uppodlats - förmår sedan skall sprida sig till hela familjen, och samhället i övrigt m m med tiden.
SvaraRaderaOch det är då vi känner oss trygga och känner välbefinnande, eftersom alla känner sig älskade som dom är i denna förverkligade odling. Det är då, då dessa grundläggande känslomässiga behov blir fyllda, och var och en kan få växa som människa och klara sina övriga uppgifter/ansvar väl.
Förälskelsen har ju aldrig varit avsedd att bestå. Den bör dock göra kontrahenterna medvetna/inspirerade och målinriktade till det fruktbara framgångsrika livet - som är ett livsprojekt.
- De passionerade känslor till att börja med, är alltså enbart känslor men inte äkta kärlek ännu. Kärleken börjar då ett beslut har tagits, en ny attityd skapats, ett nytt sätt att tänka träder in och tar form i verkligheten (vi tänkandet).
Den kärlek som människan längtar efter är också en levande kärlek, och som sådan visar den sig genom handlingar. Därför måste den och vårdas dvs hållas vid liv. Kärleken tynar annars bort och förvandlas möjligen till en sk uppoffrande kärlek - vackert även så, men... Och allt detta eftersom vi inte förmår att älska som vi borde. Vi själva behöver nämligen att bli älskade, för att vår kärlek skall bestå. Dels av vår partner förstås men oftast av fler källor. För att kunna ge kärlek därför behöver vi Guds kärlek också i vårt liv såsom familjen som helhet. Men denna kunskap ges av religionen och ligger utan dessa betraktelser..
Andra idéer
"I vår moderna värld finns det som jag ser det tre företeelser som mer än något annat bidragit till den pågående norm- och samhällsupplösning vi just nu så smärtsamt kan bevittna: socialismen, den oansvariga liberalismen och den otyglade hedonismen." - https://tommyhansson.wordpress.com/category/karlek/-