De korta samtalen som vi blir då och då delaktiga av gör oss bara till nyhetskonsumenter. Men det lilla är också något; kanske något att fundera vidare på.
- Hej, och vad är det för vind som har blåst hit dig i dag?
- Jag är sjuksköterska och jag håller på att bygga muskler, kom det oväntade svaret av tjejen som satte sig mitt emot mig vid bordet på ACTIC i går.
- Jag själv kommer hit för att jag måste som diabetiker och berättade om min långa historia mycket kort.
----------------------
Och min fru jobbade också i den branschen förresten, sa jag, och visade upp ringen på mitt finger för henne.
- Var, och nu?
- Ja, hon är död numera men så hon lovade bli min för evigt och det tänker hon hålla också, sa jag. Därför har jag hennes ring fortfarande på mitt finger.
- Och!!?
- Ja, och hon trodde på uppståndelsen ser du, hur annars? Tror du själv på uppståndelsen? Och så fortsatte samtalet ett tag men hon trodde inte på uppståndelsen, sa hon.
Och jag började tänka sedan hon gick sin väg och även jag skulle till duschen, jag satt mig ner bara och vila här vid bordet innan.
- Hur kan en människa tro på uppståndelsen medan inte en annan? Att Jesus har lovat det, det sa jag åt henne också, men det hjälpte liksom inte. Vem är Jesus? uppstod egentligen frågan hängande i luften, men det frågade hon inte efter, för hon har säker läst om honom...
Men i Faraos fall då han frågade Mose: Vem är Jehova, så att jag skulle... kunde då ha varit en berättigad fråga kanske rentav utan hånfullhet. Den Guden fattades ju i Egyptens gudars galleri. Farao kunde alltså inte varit någon annan än en nyhetskonsument till att börja med. Likväl, som var fallet för många av Israels barn, till att börja med och det ända de ville var nog att bli befriade från slaveriet. Sin Gud som befriare hade de i alla fall ingen erfarenhet av för att kunna hoppas på.
Men händelserna som de själva fick vara med om och som hade samband med deras Gud gjorde; att de inte förblev enbart som nyhetskonsumenter utan själva delaktiga i ett händelseförlopp. De kunde därför bli trovärdigare vittnen till händelserna.
Det är två uppfattningar som uppstod.
1. Egyptiernas som uppfattade händelseförloppet på ett ytligt plan och som förblev nyhetskonsumenter.
2. Och Israels folk, som uppfattade sambandet genom deras delaktighet... de blev medvetna om vad som verkligen pågick. De blev mera av verklighetskonsumenter slaget.
Men inte länge till. Det hände ju att de blev snart skrämda av fällan mellan Egyptens armé och Röda havet. De började klaga och förebrådde Mose för att ha fört dem ut i öknen för att dö.
För att förstärka deras tro på vad som höll på att hända angav Mose ett löfte: " Frukta icke..." Detta också för att förstärka hans ställning. På detta sätt blev både han och deras Gud bekräftad.
Sedan instruerades Mose för att räcka ut sitt stav och låta folket tåga vidare mot Röda Havet och....
Och Mose räckte ut sin hand över havet och vattnet övertäckte hela Egyptens här....
- Läs gärna hela berättelsen, men här tänker jag på annat. Dvs på en åskådare som såg på allt detta. Åskådaren kunde då ha sagt så här: Jag såg att en ovanligt stark östanvind som räddade en hop slavar på flykt från Egypten.
Anta att det lika gärna kunde ha varit en tidningsskribent som såg detta hända och nyheten kunde ha printats upp, ung i samma ordalag i tidningarna i hela världen.
- Vad får vi då som nyhetskonsumenterna få veta egentligen?
- Hej, och vad är det för vind som har blåst hit dig i dag?
- Jag är sjuksköterska och jag håller på att bygga muskler, kom det oväntade svaret av tjejen som satte sig mitt emot mig vid bordet på ACTIC i går.
- Jag själv kommer hit för att jag måste som diabetiker och berättade om min långa historia mycket kort.
----------------------
Och min fru jobbade också i den branschen förresten, sa jag, och visade upp ringen på mitt finger för henne.
- Var, och nu?
- Ja, hon är död numera men så hon lovade bli min för evigt och det tänker hon hålla också, sa jag. Därför har jag hennes ring fortfarande på mitt finger.
- Och!!?
- Ja, och hon trodde på uppståndelsen ser du, hur annars? Tror du själv på uppståndelsen? Och så fortsatte samtalet ett tag men hon trodde inte på uppståndelsen, sa hon.
Och jag började tänka sedan hon gick sin väg och även jag skulle till duschen, jag satt mig ner bara och vila här vid bordet innan.
- Hur kan en människa tro på uppståndelsen medan inte en annan? Att Jesus har lovat det, det sa jag åt henne också, men det hjälpte liksom inte. Vem är Jesus? uppstod egentligen frågan hängande i luften, men det frågade hon inte efter, för hon har säker läst om honom...
Men i Faraos fall då han frågade Mose: Vem är Jehova, så att jag skulle... kunde då ha varit en berättigad fråga kanske rentav utan hånfullhet. Den Guden fattades ju i Egyptens gudars galleri. Farao kunde alltså inte varit någon annan än en nyhetskonsument till att börja med. Likväl, som var fallet för många av Israels barn, till att börja med och det ända de ville var nog att bli befriade från slaveriet. Sin Gud som befriare hade de i alla fall ingen erfarenhet av för att kunna hoppas på.
Men händelserna som de själva fick vara med om och som hade samband med deras Gud gjorde; att de inte förblev enbart som nyhetskonsumenter utan själva delaktiga i ett händelseförlopp. De kunde därför bli trovärdigare vittnen till händelserna.
Det är två uppfattningar som uppstod.
1. Egyptiernas som uppfattade händelseförloppet på ett ytligt plan och som förblev nyhetskonsumenter.
2. Och Israels folk, som uppfattade sambandet genom deras delaktighet... de blev medvetna om vad som verkligen pågick. De blev mera av verklighetskonsumenter slaget.
Men inte länge till. Det hände ju att de blev snart skrämda av fällan mellan Egyptens armé och Röda havet. De började klaga och förebrådde Mose för att ha fört dem ut i öknen för att dö.
För att förstärka deras tro på vad som höll på att hända angav Mose ett löfte: " Frukta icke..." Detta också för att förstärka hans ställning. På detta sätt blev både han och deras Gud bekräftad.
Sedan instruerades Mose för att räcka ut sitt stav och låta folket tåga vidare mot Röda Havet och....
Och Mose räckte ut sin hand över havet och vattnet övertäckte hela Egyptens här....
- Läs gärna hela berättelsen, men här tänker jag på annat. Dvs på en åskådare som såg på allt detta. Åskådaren kunde då ha sagt så här: Jag såg att en ovanligt stark östanvind som räddade en hop slavar på flykt från Egypten.
Anta att det lika gärna kunde ha varit en tidningsskribent som såg detta hända och nyheten kunde ha printats upp, ung i samma ordalag i tidningarna i hela världen.
- Vad får vi då som nyhetskonsumenterna få veta egentligen?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar