Det var förr i tiden, då det fanns en klar gräns mellan herrar och tjänare.
Nu lever i en annan tid då denna gräns har mer och mer försvunnit eller så talar man inte om den längre. Men i stället har det uppstått flera liknanade gränser och anledningar till företeelsen om den så kallade statustänkandet. - Nu är det de andres status som är intressant.
Många tycker att livet har dock blivit bättre. Förvisså tycker jag det själv, i jämförelse hur jag har haft det tidigare i mitt liv - i synnerhet med maktens herrar tidgare. Men så hittar människan - även jag - på nya sätt att plåga sig själv, i stället en herre med många speciella sådana.
Förvisso har det blivit bättre materiellt även i min värld men det kunde ha blivit ännu bättre om jag slapp statustänkandet. Fast jag måste medge, att jämte mig, har även detta blivit svagare med åren. Status i min värld har numera ingen status. Och i döden blir vi helt lika dvs nollställda.
Statustänkandet genererar emellertid ångest och ångesten har följt mig i livet. Det var när det gällde studierna/jobbet och problemet att ständigt motsvara förväntningarna - riktigt ångestskapande faktorer.
Det luriga med statustänkandet är att, "herrar ochs tjänare" tänkandet, överflyttas omärkligt på statustänkandet med många gränser och vyer, till livet med hierarkier.
"Status är ett av de viktigaste orden i vår tid och det speglar vår tids grundläggande vanvett. Det där lilla ordet betecknar den fixering vid rangordning och hierarki som finns i ett alltmer marknadstyrt samhälle. Ju större ojämlikheten mellan samhällsaklasserna blir destå mer besatta blir människor av att värdera varandra och placera varandra i statushierarkin." - Just så här har Göran Greider beskrivit situationen.
Detta hela händer ofta på ett omedvetet plan. Men det vore skönt att slippa de ängsliga blickarna på andra som har det bättre/är duktigare eller har förmodligen en inbillad eller verkligen bättre social status.
Nu lever i en annan tid då denna gräns har mer och mer försvunnit eller så talar man inte om den längre. Men i stället har det uppstått flera liknanade gränser och anledningar till företeelsen om den så kallade statustänkandet. - Nu är det de andres status som är intressant.
Många tycker att livet har dock blivit bättre. Förvisså tycker jag det själv, i jämförelse hur jag har haft det tidigare i mitt liv - i synnerhet med maktens herrar tidgare. Men så hittar människan - även jag - på nya sätt att plåga sig själv, i stället en herre med många speciella sådana.
Förvisso har det blivit bättre materiellt även i min värld men det kunde ha blivit ännu bättre om jag slapp statustänkandet. Fast jag måste medge, att jämte mig, har även detta blivit svagare med åren. Status i min värld har numera ingen status. Och i döden blir vi helt lika dvs nollställda.
Statustänkandet genererar emellertid ångest och ångesten har följt mig i livet. Det var när det gällde studierna/jobbet och problemet att ständigt motsvara förväntningarna - riktigt ångestskapande faktorer.
Det luriga med statustänkandet är att, "herrar ochs tjänare" tänkandet, överflyttas omärkligt på statustänkandet med många gränser och vyer, till livet med hierarkier.
"Status är ett av de viktigaste orden i vår tid och det speglar vår tids grundläggande vanvett. Det där lilla ordet betecknar den fixering vid rangordning och hierarki som finns i ett alltmer marknadstyrt samhälle. Ju större ojämlikheten mellan samhällsaklasserna blir destå mer besatta blir människor av att värdera varandra och placera varandra i statushierarkin." - Just så här har Göran Greider beskrivit situationen.
Detta hela händer ofta på ett omedvetet plan. Men det vore skönt att slippa de ängsliga blickarna på andra som har det bättre/är duktigare eller har förmodligen en inbillad eller verkligen bättre social status.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar