Nej, jag gnäller inte över att ungdomarna m m är oemottagliga för mina erfarenheter.
Mitt liv var visserligen hårt i sin ungdom men det behöver inte vara deras. Och jag har faktiskt inte några goda erfarenheter att förmedla ändå till dom - som skulle passa - från den tiden.
Jag har dock börjat fundera över detta, sedan tipset om att jag skulle kanske skriva en bok om mitt liv. - Vad har jag egentligen att förmedla? Jag kanske återkommer med detta.
Som det är nu, är frågan om den effektiva erfarenhetsöverföringens problematik för mig först och främst en akademisk fråga som jag kan grubbla över. Jag sorterar ju inte omedelbart upp problemen i två fack dvs det som är bra eller dåligt. Akademiskt är det inte intressant att göra så överhuvudtaget. Det är betydligt intressantare att fundera över varför det händer eller inte händer saker. - Varför är det så svårt, i allmänhet alltså, att överföra erfarenheter till den nya generationen?
Jag själv läser gärna levnadsskildrisngar som jag ofta finner mycket givande. Jag kan då se med beundran på ett liv - personen är kanske redan död - som har slyckats med sina barn m m så att de blev framgångsrika. - Jag finner ofta att det går!
Jag iakttager gärna liknanade processer även i dag, och på nära håll, om det är möjligt. Det är roligt att se att somliga har lyckats! Det gjorde inte jag själv till fullo men så berodde det på mina omständigheter också.
Jag brukade också säga till mina barn att de skulle skaffa sig en bättre förebild än mig. Och det säger jag till mina barnbarn också.
Men jag vill ändå inte degraderas till den typen av jultomte som min träningskompis har antytt har blivit - har själv sagt det. Just när det gsällde barnbarn. Dvs att bli enbart älskad för en som kommer med godis och presenter.
Mitt liv var visserligen hårt i sin ungdom men det behöver inte vara deras. Och jag har faktiskt inte några goda erfarenheter att förmedla ändå till dom - som skulle passa - från den tiden.
Jag har dock börjat fundera över detta, sedan tipset om att jag skulle kanske skriva en bok om mitt liv. - Vad har jag egentligen att förmedla? Jag kanske återkommer med detta.
Som det är nu, är frågan om den effektiva erfarenhetsöverföringens problematik för mig först och främst en akademisk fråga som jag kan grubbla över. Jag sorterar ju inte omedelbart upp problemen i två fack dvs det som är bra eller dåligt. Akademiskt är det inte intressant att göra så överhuvudtaget. Det är betydligt intressantare att fundera över varför det händer eller inte händer saker. - Varför är det så svårt, i allmänhet alltså, att överföra erfarenheter till den nya generationen?
Jag själv läser gärna levnadsskildrisngar som jag ofta finner mycket givande. Jag kan då se med beundran på ett liv - personen är kanske redan död - som har slyckats med sina barn m m så att de blev framgångsrika. - Jag finner ofta att det går!
Jag iakttager gärna liknanade processer även i dag, och på nära håll, om det är möjligt. Det är roligt att se att somliga har lyckats! Det gjorde inte jag själv till fullo men så berodde det på mina omständigheter också.
Jag brukade också säga till mina barn att de skulle skaffa sig en bättre förebild än mig. Och det säger jag till mina barnbarn också.
Men jag vill ändå inte degraderas till den typen av jultomte som min träningskompis har antytt har blivit - har själv sagt det. Just när det gsällde barnbarn. Dvs att bli enbart älskad för en som kommer med godis och presenter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar