Det känns fjuttigt!

Det känns fjuttigt

Det brinner i världen här och var och lidandet är enormt.
Och samtidigt skall jag försöka skriva om mina egoistiska våndor, som i dag. Det känns fjuttigt!

- Jag har varit med om någonting som förvånat mig i dag, sa jag till tjejen vid incheckningen på Vattenpalatset.
- Jaha, vad var det frågan om...?
- Det är bara det, att jag blev bjuden på en glass på Mac D. Jag kommer just därifrån.
- Ja, men det var bara att tacka och ta emot...
- Ja, men jag har inte beställt någon glass, sa jag. Men den är gratis, sa tjejen vid disken, när hon såg att jag stod där frågande och ställd inför.... Sånt här har aldrig hänt mig förut!
- Ja, det verkar ha varit en liten chock kanske...
- Mycket mer dessutom. Jag är ju diabetiker och har slutat med sånt för länge sedan och nu frestades jag...
- Ja, jag förstår dilemmat...

Samtalet slutade inte här, och inte heller mina tankar om vad jag egentligen har varit med om. Jag tog ju emot glassen till slut och tackade för den. Och jag förstår dom som gillar glass, för det var som en ny härlig upplevelse att få smaka på den, efter en lång avhållsamhet från allt dylikt sött som förbjuds för en diabetiker...
Men det kändes ändå inte riktigt bra eftersom jag har brutit mot mina egna principer.

Jag har just kommit ihåg råden för rökare, spritberoende etc, om hur lätt det är att återfalla till de gamla beteenden, om... osv. Så...!
Jag har också förvånat kunnat konstatera alldeles nyss, om hur lätt det är... när frestelsen är gratis!
 - Gratis är gott!

Men så är jag lyckligt lottad, för jag har ju min kontrolldosa så jag kan kontrollera blodsockrets nivå i blodet när jag vill. Men nu hade jag inte manicken med mig.  Så det gjorde jag nu, sedan jag har kommit hem, efter träningen (resultatet blev 6,7). Inte högre alltså än normalt, vilket har lugnat mig. Detta tack vare träningen tror jag.

Och jag tänkte vidare, hur bra det känns, tryggt alltså, då jag ju kan kontrollera blodsockrets nivå på detta sätt och egentligen när jag vill. Men hur är det hos andra med andra krämpor och vid nikotinsug, alkoholsug, etc. Jag menar, skulle inte också dom behöva möjligheten till en sorts självkontroll?

Skulle det inte vara en bra idé, att kunna skaffa sig en egen kontroll över sina viktigare och mätbara värden med någon sorts enkel manik?
Att kunna  mäta blodtrycket på ett enkelt sätt m m det finns ju. Men här skulle nog behövas det flera innovationer/uppfinningar.

Varför finns det inte en enkel manick för att testa dålig andedräkt till exempel? Andedräckten avslöjar ju även annat intressant om hälsan.

Varför gillar inte någon att få prata med mig? Det kanske beror på mitt dåliga andedräkt! Eller, skulle jag inte behöva gå till en tandläkare?

I varje fall är jag väldig tacksam för min sockerdosa! Kontrollmöjligheten lär mig att navigera bland mina matvanor och andra ovanor! Och jag har mycket att lära in ännu!