Du har kanske träffat honom någon gång i livet. Han som tror att det gäller att sätta sig på tillräckligt många och uppföra sig obstinat... - ja, då får man som man vill. Och ja, kanske det, ett tag i alla fall. Strategin kan fungera på kort sikt, men...
Det är givetvis en väg att gå dvs att försöka kliva på andra. Och man kan få oftare god lön också på köpet kanske på det sättet. Men tiderna förändras. Den som har klättrat han kan också falla och det händer tyvärr alltför många i vår tid. - Framgången gynnar nu mer och mer de ödmjuka.
Jag själv har blivit överraskande medveten om detta i går när jag skulle montera antennen på väggen. När jag tittade ned, stod jag just överst på steget som i sin tur stod på balkongen och jag själv hade parabolen i mina händer... Och tänk också, att inte kunna ropa till någon om... då man är ju ensam hemma. Och det är långt till samhället och... Fast jag tror på änglavakt men ändå, inte ens dom är det lönt att fresta. Dumdristigt alltså, även om det inte gällde här att klättra på människor. - Dock gjorde sig ödmjukhetens betydelse här påmind som illustration.
Om man klättrar ensam så förlorar man lätt de andras stöd. Och först när man faller... så finns dom kanske inte.
Och speciellt framtiden är för de ödmjuka. Det lärde Mästaren oss för länge sedan. Och insikten är aktuell även i dag. Stjärnorna faller och de ödmjuka är kittet som håller ihop samhället och kommer att behöva göra det mer och mer.
Att vara ödmjuk betyder inte heller att man behöver ha en dålig självbild.
Det är givetvis en väg att gå dvs att försöka kliva på andra. Och man kan få oftare god lön också på köpet kanske på det sättet. Men tiderna förändras. Den som har klättrat han kan också falla och det händer tyvärr alltför många i vår tid. - Framgången gynnar nu mer och mer de ödmjuka.
Jag själv har blivit överraskande medveten om detta i går när jag skulle montera antennen på väggen. När jag tittade ned, stod jag just överst på steget som i sin tur stod på balkongen och jag själv hade parabolen i mina händer... Och tänk också, att inte kunna ropa till någon om... då man är ju ensam hemma. Och det är långt till samhället och... Fast jag tror på änglavakt men ändå, inte ens dom är det lönt att fresta. Dumdristigt alltså, även om det inte gällde här att klättra på människor. - Dock gjorde sig ödmjukhetens betydelse här påmind som illustration.
Om man klättrar ensam så förlorar man lätt de andras stöd. Och först när man faller... så finns dom kanske inte.
Och speciellt framtiden är för de ödmjuka. Det lärde Mästaren oss för länge sedan. Och insikten är aktuell även i dag. Stjärnorna faller och de ödmjuka är kittet som håller ihop samhället och kommer att behöva göra det mer och mer.
Att vara ödmjuk betyder inte heller att man behöver ha en dålig självbild.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar