Jag har funderat just över begreppet identitet. Alla har vi flera identiteter. I politiken diskuterar man just om vem och vad man är, vart man hör etc identiteter. Och många ställer sig just den här frågan: - Vem är jag? Men då handlar frågan om personlig identitet. - Vad är jag för en människa?
Tänk om jag plötsligt stod framför dig utan mitt skägg och glasögon och med min vinglande gång som... dessutom utklädd... vem skulle jag då vara för dig? Och många andra skulle inte känna igen mig som Mikael, i synnerhet som aldrig har träffat mig tidigare. Mitt utseende, klädsel m m identifierar mig. - Men vem känner mig? - Vem känner mig egentligen?
Och är det viktigt för mig att någon verkligen känner mig? - Det är mer viktigt än man skulle tro! Oms ingen känner mig riktig så finns jag ju inte, så känns det. Och jag trivs bäst med någon som känner mig sådan som jag är. Och de behöver inte var många.
När jag var i Budapest till exempel, så kunde jag ju fungera mycket väl i staden fast ingen kände igen mig personligen. Jag hade en turists identitet. Och många är som turister i världen - tänker jag - och det är då de känner sig ensamma.
Och som oftast är det många som tycker sig ha roligt omkring en, men man kan ändå känna sig ensam. Identiteten är någonting..., en känsla av att man betyder någonting för någon, för någon som känner en.
- För de flesta i Budapest och som turist betyder jag ingenting. Jag kan lika gärna vara död utan att någon skulle sakna mig. - Jag överdriver lite, men bara för att kunna tala om att, man vill vara mer än så, dvs tourist.
Jag vet om detta och det är just därför jag inte vill resa ensam någonstans. Min medhavd turistidentitet räcker inte för att kunna njuta av resan. Det är därför jag alltid önskar att ha någon med mig. Identitet har med livet att göra. Behovet av en högre grad av identitet dyker upp i sinnet. - Det personliga identitetsbegreppet måste utökas! Det borde finnas ett begrepp på "identitet" som har med upplevelsen av status att göra. En status för att känna sig vara Guds barn. Och då behöver man aldrig känna sig helt ensam.
Det är alltså inte bara frågan om att ha en vilken som helst identitet eller ej. Alla som känner sig ensamma har ju dock en sorts personlig identitet, de har ju ett namn och personnummer etc. Men det gör dom inte lyckliga. De kan uppleva sig som ensamma turister i världen med enbart en turists identitet eller liknanade. Vilken som helst identitet tillfredställer inte helt människan. Skärskilt blir den medveten om detta inför döden. Det är som om döden vore viktigare än livet. Det är den identiteten som räknas, som somnar in då som räknas.
(Vad betyder begreppet identitetskris? Det är ett psykisk tillstånd med stor osäkerhet på sig själv dvs om vem man är egentligen och om sina värderingar, förmågor, utseende etc. Olika människor kan ha olika stark identitets dvs en känsla av olika grad av identitetskänsla (egentligen) dvs självförtroende. En person med flera identiteter kan därför få större självförtroende. Men vilken identitet är viktigast?).
Tänk om jag plötsligt stod framför dig utan mitt skägg och glasögon och med min vinglande gång som... dessutom utklädd... vem skulle jag då vara för dig? Och många andra skulle inte känna igen mig som Mikael, i synnerhet som aldrig har träffat mig tidigare. Mitt utseende, klädsel m m identifierar mig. - Men vem känner mig? - Vem känner mig egentligen?
Och är det viktigt för mig att någon verkligen känner mig? - Det är mer viktigt än man skulle tro! Oms ingen känner mig riktig så finns jag ju inte, så känns det. Och jag trivs bäst med någon som känner mig sådan som jag är. Och de behöver inte var många.
När jag var i Budapest till exempel, så kunde jag ju fungera mycket väl i staden fast ingen kände igen mig personligen. Jag hade en turists identitet. Och många är som turister i världen - tänker jag - och det är då de känner sig ensamma.
Och som oftast är det många som tycker sig ha roligt omkring en, men man kan ändå känna sig ensam. Identiteten är någonting..., en känsla av att man betyder någonting för någon, för någon som känner en.
- För de flesta i Budapest och som turist betyder jag ingenting. Jag kan lika gärna vara död utan att någon skulle sakna mig. - Jag överdriver lite, men bara för att kunna tala om att, man vill vara mer än så, dvs tourist.
Jag vet om detta och det är just därför jag inte vill resa ensam någonstans. Min medhavd turistidentitet räcker inte för att kunna njuta av resan. Det är därför jag alltid önskar att ha någon med mig. Identitet har med livet att göra. Behovet av en högre grad av identitet dyker upp i sinnet. - Det personliga identitetsbegreppet måste utökas! Det borde finnas ett begrepp på "identitet" som har med upplevelsen av status att göra. En status för att känna sig vara Guds barn. Och då behöver man aldrig känna sig helt ensam.
Det är alltså inte bara frågan om att ha en vilken som helst identitet eller ej. Alla som känner sig ensamma har ju dock en sorts personlig identitet, de har ju ett namn och personnummer etc. Men det gör dom inte lyckliga. De kan uppleva sig som ensamma turister i världen med enbart en turists identitet eller liknanade. Vilken som helst identitet tillfredställer inte helt människan. Skärskilt blir den medveten om detta inför döden. Det är som om döden vore viktigare än livet. Det är den identiteten som räknas, som somnar in då som räknas.
(Vad betyder begreppet identitetskris? Det är ett psykisk tillstånd med stor osäkerhet på sig själv dvs om vem man är egentligen och om sina värderingar, förmågor, utseende etc. Olika människor kan ha olika stark identitets dvs en känsla av olika grad av identitetskänsla (egentligen) dvs självförtroende. En person med flera identiteter kan därför få större självförtroende. Men vilken identitet är viktigast?).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar