Kan en förövare vara ett offer samtidigt?
Frågan väcktes i samband med fallet i Frankrike. Han som dödade barn framställdes samtidigt som ett offer i samhället.
Det förefaller olustigt att höra tala om förövaren som offer - samtidigt så att säga, som en föklaring till sitt handlande.
Men ändå: Kan en förövare vara ett offer - samtidigt (i samma ärende) så att säga?
Hur vanligt en sådan situation uppstår vet jag inte men jag tror att det är helt möjligt.
Ett sådant beteende har man lärt sig redan under barndomen. Har en kamrat puttat på en så har man puttat tillbaka. Somliga vuxna fortsätter mer eller mindre på detta sätt att "ge igen" och ses som är helt normalt beteende kompisar emellan. - Förlorat denna gång men vinner i den nästa...visas upp i sporten!
Om man känner sig riktigt djupt förorättad/orättvist behandlad, ja då upplever man sig som ett offer. Somliga tar då i vissa fall även lagen (kraftigare redskap) i sina egna händer för att ge igen och blir då samtidigt förövare.
Skillnaden på oss människor är i detta fall, om vi vill ge igen - så använder vi oss av att straffa lagom eller överlåter fallet till en opartisk myndighet. - De kristna försöker med att förlåta.
Andra emellertid väljer att ge igen hundrafalt, ja tusenfalt.
Och i värsta fall straffa oskyldiga för något ont som helt andra har begått. Här upphör kopplingen mellan begånget ont och det aktuella "straffet". - Vem har då fått uppdraget att få straffa..., eller för att straffa den nya generationen för begångna synder i historiern? Då kopplingen mellan offer och förövare finns ju inte längre.
Förövaren kan ta på sig ansvaret (eget val) för att skipa rättvisa - fast kanske ingen har bett honom att göra det!
Frågan väcktes i samband med fallet i Frankrike. Han som dödade barn framställdes samtidigt som ett offer i samhället.
Det förefaller olustigt att höra tala om förövaren som offer - samtidigt så att säga, som en föklaring till sitt handlande.
Men ändå: Kan en förövare vara ett offer - samtidigt (i samma ärende) så att säga?
Hur vanligt en sådan situation uppstår vet jag inte men jag tror att det är helt möjligt.
Ett sådant beteende har man lärt sig redan under barndomen. Har en kamrat puttat på en så har man puttat tillbaka. Somliga vuxna fortsätter mer eller mindre på detta sätt att "ge igen" och ses som är helt normalt beteende kompisar emellan. - Förlorat denna gång men vinner i den nästa...visas upp i sporten!
Om man känner sig riktigt djupt förorättad/orättvist behandlad, ja då upplever man sig som ett offer. Somliga tar då i vissa fall även lagen (kraftigare redskap) i sina egna händer för att ge igen och blir då samtidigt förövare.
Skillnaden på oss människor är i detta fall, om vi vill ge igen - så använder vi oss av att straffa lagom eller överlåter fallet till en opartisk myndighet. - De kristna försöker med att förlåta.
Andra emellertid väljer att ge igen hundrafalt, ja tusenfalt.
Och i värsta fall straffa oskyldiga för något ont som helt andra har begått. Här upphör kopplingen mellan begånget ont och det aktuella "straffet". - Vem har då fått uppdraget att få straffa..., eller för att straffa den nya generationen för begångna synder i historiern? Då kopplingen mellan offer och förövare finns ju inte längre.
Förövaren kan ta på sig ansvaret (eget val) för att skipa rättvisa - fast kanske ingen har bett honom att göra det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar