Att förstå sammanhanget är när alla bitar faller på plats.
Bland mina starka minnen om mat går tillbaka till mit liv som internatelev i Balassagyarmat. Det var en upplevelse som jag har inte glömmt ännu.
Det var under en promenad i stan som jag slogs av den lockande doften av mat som fick mig att stanna upp och vända om och om igen framför huset. Kanske var jag mycket hungrig, det minns jag inte men det skulle inte vara konstigt hos en fattig studerande i en främmande stad. - Men ändå...!
Minnet har ju tydligen satt kvar eftersom den dök upp just när jag betraktade sammanhanget "tala - höra - visa - förstå" - dvs i kokkonsten.
Och hur var det möjligt att maten kunde dofta så fantastiskt även på ca 5-10 meters avstånd som det kunde vara då till köket med det öppna fönstret - jag gick på trottoaren framför.
Just då trodde jag att de bara var rika, men det blev nu annat - hamnat i ett annat sammanhang - då händelsen nu aktualiserades. Inte som en essentiell fråga precis utan bara som en fundering i en gammal människans sinne.
- Går det att göra så doftande mat nu också så varför händer det inte? OK, det kan ha varit så att jag har avtrubbade sinnen numera, men själva företeelsen om dofter diskuteras inte i det offentliga rummet - varför?
Doften bedöms inte då man rapporterar om olika matställen heller.
I olika affärer utnyttjas ju doften till att locka till köp, men det vore ändå naturligare om man lockade restaurangäster till sig via doften - eller hur?
- Var har doften tagit vägen i konkuransen mellan matserveringarna?
Bland mina starka minnen om mat går tillbaka till mit liv som internatelev i Balassagyarmat. Det var en upplevelse som jag har inte glömmt ännu.
Det var under en promenad i stan som jag slogs av den lockande doften av mat som fick mig att stanna upp och vända om och om igen framför huset. Kanske var jag mycket hungrig, det minns jag inte men det skulle inte vara konstigt hos en fattig studerande i en främmande stad. - Men ändå...!
Minnet har ju tydligen satt kvar eftersom den dök upp just när jag betraktade sammanhanget "tala - höra - visa - förstå" - dvs i kokkonsten.
Och hur var det möjligt att maten kunde dofta så fantastiskt även på ca 5-10 meters avstånd som det kunde vara då till köket med det öppna fönstret - jag gick på trottoaren framför.
Just då trodde jag att de bara var rika, men det blev nu annat - hamnat i ett annat sammanhang - då händelsen nu aktualiserades. Inte som en essentiell fråga precis utan bara som en fundering i en gammal människans sinne.
- Går det att göra så doftande mat nu också så varför händer det inte? OK, det kan ha varit så att jag har avtrubbade sinnen numera, men själva företeelsen om dofter diskuteras inte i det offentliga rummet - varför?
Doften bedöms inte då man rapporterar om olika matställen heller.
I olika affärer utnyttjas ju doften till att locka till köp, men det vore ändå naturligare om man lockade restaurangäster till sig via doften - eller hur?
- Var har doften tagit vägen i konkuransen mellan matserveringarna?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar