Den här processen är inte min uppfinning, utan en mycket beprövad och gammal process som man glömmer bort att undervisa(medvetandegöra) om. Undervisningen mål handlar till syvende och sist om att medvetandegöra saker och ting, men som till sist ändå måste ske på individuell nivå.
Men även som gammal man upplever jag bristen på insikterna här, som jag fick dras med länge. Och som uppenbarades i detta fall först i dag, dels på grund av upplevda minnen i mitt eget liv. Och som nu - först i dag -, kändes som om allting ha fallit på sin plats - då plötsigt upprädde den där sk AHA-upplevelsen.
Detta hände just idag då jag lyssnade på en av kokkonstens kändisar som nämndes som Lisa i radion (Lisa Winblad?) - Hon fick mig, genom sin pusselbit, att förstå sammanhanget!
Men hur kommer det sig att det är just programmet om matlagningen som fått mig att förstå betydelsen av hela denna allmängiltiga processen? Kedjan från att tala till att göra någonting gäller ju även andra områden i livet - jag borde ju ha lärt mig detta tidigare. Och känslan av att just nu blivit medveten om detta har skakat om mig lite grand.
Kanske tack vare mina rötter och den nya matkulturen jag har hamnat i här i Sverige. Även min fru gillade ungersk mat men det hade hon inte tid till, sa hon att göra.
För att bli duktig exv i kokkonsten så börjar ju processen med att "tala/läsa" dvs att få information om hur man skall tillreda någonting som man finner beskriven exv i en kokbok. Men läser jag i kokboken och lagar till det blir det aldrig så bra som om min mor har gjort det. - Men jag fick aldrig reda på, på riktigt, varför det är så, bara för att jag är en man?
Att karlar längtar efter mammas köttbullar är ju känt fenomen. Men man har oftast bortförklarat alltsammans som beroende på vanor eller barnsligheter etc. Att det skulle finnas vettiga skäl till detta har man sällan lyft fram till förklaring.
Men även som gammal man upplever jag bristen på insikterna här, som jag fick dras med länge. Och som uppenbarades i detta fall först i dag, dels på grund av upplevda minnen i mitt eget liv. Och som nu - först i dag -, kändes som om allting ha fallit på sin plats - då plötsigt upprädde den där sk AHA-upplevelsen.
Detta hände just idag då jag lyssnade på en av kokkonstens kändisar som nämndes som Lisa i radion (Lisa Winblad?) - Hon fick mig, genom sin pusselbit, att förstå sammanhanget!
Men hur kommer det sig att det är just programmet om matlagningen som fått mig att förstå betydelsen av hela denna allmängiltiga processen? Kedjan från att tala till att göra någonting gäller ju även andra områden i livet - jag borde ju ha lärt mig detta tidigare. Och känslan av att just nu blivit medveten om detta har skakat om mig lite grand.
Kanske tack vare mina rötter och den nya matkulturen jag har hamnat i här i Sverige. Även min fru gillade ungersk mat men det hade hon inte tid till, sa hon att göra.
För att bli duktig exv i kokkonsten så börjar ju processen med att "tala/läsa" dvs att få information om hur man skall tillreda någonting som man finner beskriven exv i en kokbok. Men läser jag i kokboken och lagar till det blir det aldrig så bra som om min mor har gjort det. - Men jag fick aldrig reda på, på riktigt, varför det är så, bara för att jag är en man?
Att karlar längtar efter mammas köttbullar är ju känt fenomen. Men man har oftast bortförklarat alltsammans som beroende på vanor eller barnsligheter etc. Att det skulle finnas vettiga skäl till detta har man sällan lyft fram till förklaring.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar