Jag har tidigare skrivit följande fundra:
"Dagens fundra - om auktoritetsförakt
De som föraktar auktoritet kan gärna acceptera auktoritativa röster.
- paradoxen -"
Fundran är mycket mer intressant än man i första påseendet tänker på. I vår tid gillar man inte auktoriteter och det är i för sig inte konstigt eftersom de finns så många som spelar den rollen m m. I stället att söka sig till vettiga sådana vänder man sig bort från dom. Vi har nu hamnat i ett kunskapssamhälle, då det som är även av vikt och betydelse, simmar fritt med mängden av det onödiga, som i ett hav utifrån den enskilde individens synpunkt. Samtidigt vill man ha frihet att tycka vad man vill. I nästa steg upplever man emellertid vilsenhet/tomhet och i slutändan söker man sig ändå till någon form av en "auktoritet". Då kommer de populära gestalterna in i bilden med kanske tom och ihålig retorik. Då allt mellan himmel och jord kan underkastas för debatt och tyckande.
Paradoxen är inte ny. Och det synes som om att den västerländska mänskligheten återigen genomgår ett kris som kan förvandla... trots vetenskapliga och teknologiska framsteg i nederlag.
Vi kommer ihåg nationalismen under andra världskriget, det var inte så länge sedan. Då man lyckades förkväva inte bara det fria ordet utan även den fria tanken. "Och detta i ett av de länder i Europa, där bildningsnivån var högst. Tidshändelserna hade blott alltför tydligt visat, att upplysning inte erbjuder något säker värn för den fria och självständiga tanken." - Alf Ahlberg -
Diktaturer kan lätt ta över.
Det hela beror kanske på det korta minnet som genereras hos oss i vår tid. Då händelserna avlöser varandra i raskt takt utan man har hunnit smälta dem. Nya intryck tränger sig i raden på så snart... och som har redan hunnit fånga vår hela uppmärksamhet o s v.
Vi blir till att börja med tillfredställda med raden av de sensationella m m och växlande upplevelserna, vilka dock förblir kortvariga och ytliga och hamnar snart i glömska.
Vi blir härigenom avtrubbade för väsentligheter och blir disponerade för populära och lysande ledargestalter. Och paradoxen uppstår, då ju populariteten inte nödvändigtvis garanterar bättre kompetens utan... Dvs för mycken osmält och osovrat kunskap kan göra oss till slut mer förvirrade och odugliga till att välja rätt.
"Dagens fundra - om auktoritetsförakt
De som föraktar auktoritet kan gärna acceptera auktoritativa röster.
- paradoxen -"
Fundran är mycket mer intressant än man i första påseendet tänker på. I vår tid gillar man inte auktoriteter och det är i för sig inte konstigt eftersom de finns så många som spelar den rollen m m. I stället att söka sig till vettiga sådana vänder man sig bort från dom. Vi har nu hamnat i ett kunskapssamhälle, då det som är även av vikt och betydelse, simmar fritt med mängden av det onödiga, som i ett hav utifrån den enskilde individens synpunkt. Samtidigt vill man ha frihet att tycka vad man vill. I nästa steg upplever man emellertid vilsenhet/tomhet och i slutändan söker man sig ändå till någon form av en "auktoritet". Då kommer de populära gestalterna in i bilden med kanske tom och ihålig retorik. Då allt mellan himmel och jord kan underkastas för debatt och tyckande.
Paradoxen är inte ny. Och det synes som om att den västerländska mänskligheten återigen genomgår ett kris som kan förvandla... trots vetenskapliga och teknologiska framsteg i nederlag.
Vi kommer ihåg nationalismen under andra världskriget, det var inte så länge sedan. Då man lyckades förkväva inte bara det fria ordet utan även den fria tanken. "Och detta i ett av de länder i Europa, där bildningsnivån var högst. Tidshändelserna hade blott alltför tydligt visat, att upplysning inte erbjuder något säker värn för den fria och självständiga tanken." - Alf Ahlberg -
Diktaturer kan lätt ta över.
Det hela beror kanske på det korta minnet som genereras hos oss i vår tid. Då händelserna avlöser varandra i raskt takt utan man har hunnit smälta dem. Nya intryck tränger sig i raden på så snart... och som har redan hunnit fånga vår hela uppmärksamhet o s v.
Vi blir till att börja med tillfredställda med raden av de sensationella m m och växlande upplevelserna, vilka dock förblir kortvariga och ytliga och hamnar snart i glömska.
Vi blir härigenom avtrubbade för väsentligheter och blir disponerade för populära och lysande ledargestalter. Och paradoxen uppstår, då ju populariteten inte nödvändigtvis garanterar bättre kompetens utan... Dvs för mycken osmält och osovrat kunskap kan göra oss till slut mer förvirrade och odugliga till att välja rätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar