Jag upplevde mig läge i livet som oerfaren, godtrogen och lyckligt naiv. Jag trodde om alla människor gott och har levt i lycklig omedvetenhet om konsekvenserna av dessa brister(?) i mig. Och trots att jag har upplevt andra världskrigets fasor och kommunismen m m förändrades jag inte i grund.
Men så ändrades läget speciellt när jag måste ta ansvar för mina barn och människor jag hade att göra med i arbetet
.
Barn och vuxna lever i parallella världar och vi möter då ibland på situationer som vi inte kan hantera, återstår bara reagera på. Det händer någonting i skolan, som kallas för mobbing, eller som, när en polis ringer och frågar efter en kille som arbetade hos mig i skogen. Det gällde event med honom, som har varit helt otänkbara, men ändå har hänt. Killen i fråga som togs hand om av polisen gjorde något, som jag inte tänker berätta här, om som har förvånat mig mycket för det var en bra kille.
Han bodde i Görvik och hamnade en kväll i Östersund bland killar där och...
Han var naiv som jag var en gång i tiden och därför kände jag speciellt för honom nu och...
Hur kunde det ha hänt som inte kunde hända? Givetvis vinner alltid någon på det som händer, har jag lärt mig vid det laget. En sorts socialt kapital, eller att se andra råka illa ut, som i detta fall genom att få andra att begå brott men själv klara sig.
Dessa killar var nog kända i skolan och som är beredda att genomföra sådana manövrar - men skolan är inkompetent att hantera just typen av eventparasitiska problem.
Mobbningen som sådan är ofta på tapeten i det offentliga rummet. Men fenomenet eventparasitering är mycket svårare att hantera än mobbning. Man har svårt att ens tänka sig tanken dvs att kanske en lärare står bakom, tyst medgivande av dylika event.
Ofta vet man vem som mobbar vem. Men man känner inte till eventparasiterna som kanske rentav stiftar eller tillåter eventet. Så lång förs inte utredningarna.
- "Det görs ju ingenting!" - ingen förändring kan ju ske om eventparasiter förblir skyddade. - Jag kan berätta om ett fall som jag själv var nära inkopplad i med en lärare som gav gruppen support.
- "Vad är det för fel på dig så att de mobbar dig?"
Men så ändrades läget speciellt när jag måste ta ansvar för mina barn och människor jag hade att göra med i arbetet
.
Barn och vuxna lever i parallella världar och vi möter då ibland på situationer som vi inte kan hantera, återstår bara reagera på. Det händer någonting i skolan, som kallas för mobbing, eller som, när en polis ringer och frågar efter en kille som arbetade hos mig i skogen. Det gällde event med honom, som har varit helt otänkbara, men ändå har hänt. Killen i fråga som togs hand om av polisen gjorde något, som jag inte tänker berätta här, om som har förvånat mig mycket för det var en bra kille.
Han bodde i Görvik och hamnade en kväll i Östersund bland killar där och...
Han var naiv som jag var en gång i tiden och därför kände jag speciellt för honom nu och...
Hur kunde det ha hänt som inte kunde hända? Givetvis vinner alltid någon på det som händer, har jag lärt mig vid det laget. En sorts socialt kapital, eller att se andra råka illa ut, som i detta fall genom att få andra att begå brott men själv klara sig.
Dessa killar var nog kända i skolan och som är beredda att genomföra sådana manövrar - men skolan är inkompetent att hantera just typen av eventparasitiska problem.
Mobbningen som sådan är ofta på tapeten i det offentliga rummet. Men fenomenet eventparasitering är mycket svårare att hantera än mobbning. Man har svårt att ens tänka sig tanken dvs att kanske en lärare står bakom, tyst medgivande av dylika event.
Ofta vet man vem som mobbar vem. Men man känner inte till eventparasiterna som kanske rentav stiftar eller tillåter eventet. Så lång förs inte utredningarna.
- "Det görs ju ingenting!" - ingen förändring kan ju ske om eventparasiter förblir skyddade. - Jag kan berätta om ett fall som jag själv var nära inkopplad i med en lärare som gav gruppen support.
- "Vad är det för fel på dig så att de mobbar dig?"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar