Så här efter givandets-och tagandets fest, julen, är över så har jag fått funderingar över upplägget.
Som barn var man glad av att få någonting men som givare har problemet blivit mycket svårare.
Jag har alltid saknat en bra innovation på detta område. Och så plötsligt läste jag om en ny och intressant innovation i Metro häromdagen.
Låt os utgå ifrån följande situation. Vi kan tänka oss en relativt stor stad - som också jag lever i - med ca 100 000 invånare. Några av dessa har det mycket knapert och kanske går hungriga på gatan. De har svårt att förnedra sig till att tigga och därför väljer de kanske att stjäla. - Vi skall inte moralisera nu över detta utan fundera på en lösning i stället.
- Varför behöver de gå hungriga? Av den enkla anledningen att just den möjliga lösningen är stängd! Hur så?
Det finns ingenstans att gå och få sig en tallrik soppa - det finns ingen marknad för behövande, där de kunde få en sk "suspended soup" för att lindra sitt hunger. - De vill ju så gärna slippa stjäla!
Affärerna m m slänger ändå så mycket mat, ja kanske mycket mer än det som stjäls från affärerna. - Har någon någonsin räknat på detta?
Dessutom har jag ett eget problem med detta. När jag går förbi en behövande person som inte mår bra... Jag ser ju att... men har inte mod... eller inte tid heller just då.... Det går inte heller att gå till honom och förhöra sig om behovet heller... ja, hur gör man och vad gör man? Men vad jag har är pengar över till en tallrik soppa. Men se där! Det går inte att erbjuda...!
Fler och mer sådana innovationer skulle behövas.
Som barn var man glad av att få någonting men som givare har problemet blivit mycket svårare.
Jag har alltid saknat en bra innovation på detta område. Och så plötsligt läste jag om en ny och intressant innovation i Metro häromdagen.
Låt os utgå ifrån följande situation. Vi kan tänka oss en relativt stor stad - som också jag lever i - med ca 100 000 invånare. Några av dessa har det mycket knapert och kanske går hungriga på gatan. De har svårt att förnedra sig till att tigga och därför väljer de kanske att stjäla. - Vi skall inte moralisera nu över detta utan fundera på en lösning i stället.
- Varför behöver de gå hungriga? Av den enkla anledningen att just den möjliga lösningen är stängd! Hur så?
Det finns ingenstans att gå och få sig en tallrik soppa - det finns ingen marknad för behövande, där de kunde få en sk "suspended soup" för att lindra sitt hunger. - De vill ju så gärna slippa stjäla!
Affärerna m m slänger ändå så mycket mat, ja kanske mycket mer än det som stjäls från affärerna. - Har någon någonsin räknat på detta?
Dessutom har jag ett eget problem med detta. När jag går förbi en behövande person som inte mår bra... Jag ser ju att... men har inte mod... eller inte tid heller just då.... Det går inte heller att gå till honom och förhöra sig om behovet heller... ja, hur gör man och vad gör man? Men vad jag har är pengar över till en tallrik soppa. Men se där! Det går inte att erbjuda...!
Men numera går det, om jag skulle bo i Malmö hos Rene Ekholms kaffé och betala 30 kronor för en portion suspended soup för någon behövande.
Fler och mer sådana innovationer skulle behövas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar