Varför kommer förståndet så sent i livet?

Faktiskt, han tränade i bastun och jag måste fråga eller ge ett kommentar till att börja med:

- Intressant det där med uppvärming och träning som en  mix i bastun.

- Ja, jag måste träna varje dag om det går. Och om jag inte gjorde det så vore jag död vid det här laget.

- Men det är väl att ta i för mycket, du ser ju ut...

Vi snackade vidare och jag fick veta om en hel del om olyckan och andra skador, operationer m m som jag blev förvånad över att han verkligen levde och mådde nu så bra ändå. Men det var inte första gången jag hörde något liknande...  om att man måste träna annars... Ja, man får veta en hel del om sina träningskompisar som... - om vad det är som driver dom...

Men vad är det som driver mig för att träna? Plötsligt blir jag svarslös inför mig själv så jag började fråga de andra under dagen... - Vad är det som driver dig att komma hit och plåga dig för?

- förebyggande

- komma ner i vikt

- sociala behov

- välbefinnande

- annars...

........

Och vad tränar jag för? Vad är det som driver mig?

- Jag tror att det är rädslan. Jag vill inte mista benen, förlora synen, förlora minnet, hamna som en paket på långvården och dyl. Det är inte så att rädslan plågar mig på något sätt för jag trivs ju bra med tillvaron men om jag vill vara riktigt ärlig då är det nog rädslan att ha fått mig att träna.

Det är bara det att jag borde ha börjat tidigare. Det kan ta lång tid att återfå kondisen när man har blivit för gammal. Och denna insikt har retat mig mycket på sistone. -  Varför måste man bli för gammal för att förstå att man borde sköta sig bättre? Varför är förståndet så försenad?