Hur uppstår fiendskap?

Jag anmälde identitetsstölden till polisen.

- "Jag har veterligen inte några fiender"... - Men nu gjorde sig någon till en fiende. Skadan är emellertid dubbelsidig. En förlorar pengar och heder en annan. Men det är en annan fråga.

Och  vem är denna någon - det vet vi  ännu inte.

Men att bli bestulen på pengar - lyckligt nog - är i detta fall inte något större problem - det finns ju inte mycket att ta. Att ta från de fattiga...

Fiender, det kan man tydligen ha fast man inte vet vilka de är.  Någon som ville skada - exv via identitetsstölden och... - gjorde sig i alla fall själv till fiende. Man kan i alla fall filosofera över detta fast det ger inte mycket utbyte.

Oftast får man inte heller veta vem det är som gömmer sig bakom fiendskapen, men man kan ibland ana varifrån angreppet kommer. Men i detta fall inte ens det är vettigt, tänker jag. Och den som agerar kan ofta fungera enbart som ett redskap.
 

Så fick jag antagligen också mina fiender förr i tiden. Men detta är inte påhittat. Jag själv fick göra mig skyldig till den.

Systemet - regimen - har förstås räknat med mig som ett användbart redskap i kommunismens tjänst, efter all den propaganda etc jag blev undervisad i m m. Medan jag, trots all min "övertygelse" har lämnat landet - ett fullt svek förstås - och flydde till Österrike år 1956. Därigenom gjorde jag mig faktiskt själv, till regimens fiende.

Men det var på grund av rädsla för straff, som jag i första hand gjorde det, sedan efter sveket genom deltagandet i revolten. Då  gjorde jag mig riktigt öppet till regimens fiende. 

 

- Hur skulle du döma?

Man kan betrakta saken på olika sätt beroende på från vilket håll man ser det. Och det var regimen som gjorde sig till min fiende - i första hand - som jag ser det, från min synpunkt alltså. Fiendskapet - numera ömsesidigt - utrycktes  från regimens sida, i form av rycktes spridning som avsåg att undergräva min trovärdighet inför myndigheter, arbetsgivare etc.

Men de svenska myndigheterna räknade nog med detta, så det blev aldrig någon krångel med dom av den anledningen tror jag. 

Emellertid fanns det andra som trodde på dessa rykten och de blev därigenom mina fiender, eftersom de spridde dessa, och som nådde mig endast på omvägar. - Det är däremot mycket tråkigt att osanna rykten kan generera fiendskap.
Jag föredrar därför att mina vänner avslöjar ev rykten direkt till mig så att de kan hanteras av mig - den berörde som just saken gäller!

Hur uppstår fiendskapen? - provokationer! 

Jag försvarar mig med att jag och alla har blivit provocerade av regimen, och som en följd därav kom revolten och mitt deltagande i den. Som även jag blev direkt indragen i. Som en följd av detta gjorde jag även ett lagbrottet genom att  olovligen lämna landets territorium.  Men systemets långa arm ville inte glömma utan försökte försvåra mitt liv, även efter att ha kommit till Sverige.

Och sedan då, under tiden har jag blivit utsatt för nya provokationer av dom som trodde på dessa rykten - och jag vet inte hur många de blev eftersom de avslöjar sig inte.

Detta stör mig inte alls numera men det som intresserar mig en smula är själva företeelsen. Dvs att systemet betedde sig så att själva systemet provocerat dvs retat upp folket till ett väpnat konflikt. 

Vi provoceras på olika sätt även i dag. Och man vet ofta inte vad som ligger bakom provokationerna. Men de kan vara ett tecken på fiendskap någonstans i bakgrunden.

Vi vill inte ha dig som fiende som försöker provocera genom att ha stulit identitet.