Relationer ökar antalet konflikter - ambivalens

I går träffade jag min granne här på skogsvägen. Vi hälsade som vanligt och glatt, medan vi fortsatte att gå våra skilda vägar vidare. Det var inte första gången... och jag minns inte någon konflikt mellan oss, medan vi bodde här på Oskarsborg. - Paralellt liv betyder få konflikter.

Sedan påminde jag mig om vad min svärmor brukade berätta om livet här i grannskapet, kaffestunderna tillsammans och om grannsämjan i allmänhet. Den var god då med, med några mindre konflikter förstås. Och antalet konflikter tycks öka med närmare samarbete. - Det finns många exempel som bevisar detta.

Ju intimare kontakter man har med någon genom exv samarbete av något slag, desto större antal konflikter förväntas att uppstå. 

Och de allra flesta konflikter uppstår ju, följaktligen i ett äktenskap förstås. De människor som lever i en intim relation med varandra, måste följaktligen också kunna lösa konflikter. De måste bli specialister på detta.
Om inte, ja, då kan man tom hata den man älskar. Alla har väl hört talas om "hatkärlek".

I liknande typ av relationer, där deltagarna är djupt engagerade med hela sin personlighet uppstår även ibland känslan av ambivalens.

Ambivalensen uppstår i detta fall när man möter varandra med motstridiga känslor (kärleksfulla och fientliga). Fientligheten, som är svårt att dölja, känns då i alla fall i luften/påverkar atmosfären. Dessa riktas då mot människor som annars är älskade. Kriser som då uppstår, och då vi har svårt att hantera dom, så har vi hamnat i något som kallas för känsloambivalens.

Ju intimare relationen är desto viktigare blir det (uppstår behovet av) att undertrycka de fientliga känslorna som då alstras.

Ett sätt att förhindra att ambivalens uppstår kan förlåtelsen tjäna som Jesus lärde sina lärjungar om. Jag och gumman har försökt tillämpa detta råd och konflikterna - som också vi upplevde en hel del utav - de skulle inte få stå över till nästa dag.

De flesta konflikter är dessutom småsaker. De blir ändå gömda med tiden och man skall inte nödvändigtvis försöka lösa alla (det går ändå inte) och sätta dom i minnet. Men är någon orätt eller...  ändå kvar och gnager då är det bäst att prata ut.

Det känns ambivalens i äktenskapet ibland men det hör till den smärtsamma fostran som man då får. Men må inte ambivalensen skrämma dig.