Guds kärlek - egoistisk?

"Guds kärlek är förmodligen den mest missförstådda av alla Guds egenskaper."


Trots all ondska i världen så finns även kärleken där överallt.
I själva verket så tack vare Guds kärlek som finns liv m m till i världen och därför är kärleken den viktigaste faktorn. Utan Guds kärlek skulle allt liv inte ens vara möjlig. Vad skulle det vara? Kan man föreställa verksamhet utan kärlek? Av en maskin i så fall. - Men ondskan skymmer sikten.

Gud har ännu en avsikt med världen/sin skapelse och kärleken följer alltid med i hans verksamhet. Gud handlar alltid med kärlek. Eller för sin kärleks skull - det är därför man säger att Gud är kärlek. 
- Människan har sina begränsningar och gör inte alltid det. Och egoism utesluter alltid kärleken.

Att Gud är kärlek betyder inte att kärleken är en sorts oberoende väsen/känsla smed egen vilja hos honom. Det betyder i stället att kärleken är en medföljande sammanlänkad del i Guds verksamhet i allt han gör.
Som när en mor sköter sitt barn i kärlek  - även när hon byter blöjor - och fortsätter fostra det även upp i åldern. Allt hon gör så finns kärleken inkluderad i. Barnet upplever det också. Och sedan medföljer kärleken vidare; via faderns, skolans, lärarnas m m verksamhet under fortsättningen av sitt liv.
Och inte att förglömma naturens verksamhet som är till för att tjäna oss i kärlek.

Kärlek är alltid förbunden med aktivitet.
Kärlek utan aktivitet kallas för beundran. Det finns många som beundrar Guds verk men älskar honom inte.

- Verksamheter utan kärlek - exv mekanik - är döda.

På grund av att det första människoparet tackade nej till Guds kärlek i sin verksamhet - för att skapa ett lyckligt hem för människan dvs ett mänskligt samhälle - hamnade människan i svårigheter. Händelsen är känd som syndafallet och som finns beskrivet i 1 Moseboken i Bibeln.

Det är dock redan vid den här tiden som Guds stora kärlek visade sig. Människan övergavs nämligen inte, utan har blivit föremål för Guds stora kärlek i stället. Och Gud fortsatte sedan att verka för att rädda människan. Och denna räddningsaktion fick pågå ända till vår tid.

Samtidigt försökte människan med att skapa sig ett paradis på jorden utan Gud -  men misslyckades. Medans människan har vandrat sin väg i vilsenhet så har Gud visat sin allmänna kärlek, - under tiden - till mänskligheten. Tills han kunde öppet erbjuda sin stora kärlek i Kristus.

Föreställ dig förälder som har fått ett handikappat barn. Visst kan föräldrarna älska även ett sådant handikappat barn. Men så vill de ändå på något vis söka sitt barns bästa. Och söker därför all hjälp de kan få, för att om möjligt göra sitt barn friskt. Barnet själv vet inte att det är handikappat precis som mänskligheten har blivit omedveten om det sedan syndafallet. Många vet ju fortfarande inte - nya generationer kommer - heller om sin svåra dödliga sjukdom.
De måste upplysas om detta via budskapet till dom.

Visst så kan människorna tycka att det är bra som det är men Gud ser på saken på ett annat och på ett riktigt sätt. Eftersom han vet bättre vad som är bra eller bättre för människan så låter han sända budskap om detta till alla.
Han är som föräldrarna till ett handikappat barn. De älskar barnet men de vill ändå se det friskt. Så är det med Guds stora kärlek och han vet också, att han - och bara han - förmår göra människan friskt igen! Det är människan okunnighet eller medveten brist på insikt som inte ser denna möjlighet.

Människorna kan inte bli friska av sig själva utan Guds hjälp. Om inte annat så döden gör dem påminda om sina begränsningar/handikapp. Och ingen annan som kan hjälpa dom finns i universum, än skaparen själv. Detta visste Gud från början och har därför även fixat frälsningsanordningen, en Messias, för människan i sin stora kärlek.

Gud har visat att han älskar oss i sin verksamhet för oss. Och människan uppmanas också att lära sig älska Gud. Inte på något sentimentalt (känslosamt) sätt, utan på ett sätt som Gud älskar människan, dvs i sin egen verksamhet.

Det är inte egoistiskt av Gud att älska människorna så. Det är helt enkelt en nödvändighet för skaparen att göra. Att älska Gud måste man också lära sig - det är inte någonting medfött. Det är inte medfött heller att du kommer att älska just dina föräldrar.
Det lär inte heller vara svårt att att lära sig älska sina kärleksfulla föräldrar. Det är kärleksfullt åstadkommen av kärlek du fått. - Det finns ingen egoism i detta.

En människa säger så här: Gud är en egoistisk Gud. Han säger ju:
 "Du skall inga andra gudar hava jämte mig." 

En motfråga: Vad kan de erbjuda dig? Gud vet bäst vad de andra gudarna kan erbjuda dig dvs ingenting av betydelse. Så varningen är kärleksfull och inte egoistisk!