Människan är OK, men människans verksamhet är...? - Vad menas?
Människans verksamhet är både ond och god ofta omväxlande. Beskrivningen kan variera. När man talar om människan på det här sättet så gäller det beskrivningen av människans liv/verksamhet som man främst tänker på. - Människan är annars OK!
"Sedan såg Gud på allt som han har gjort, och se, det var mycket gott." - 1 Mos 1:31. - Alltså var människan OK!
På denna grund står också ofta uttrycket om "människors lika värde".
Det var inget fel på människan men det blev i stället fel på valet som människoparet har gjort och som de flesta känner till. - Syndafallet, 1 Mos 3. -
I varje fall har vi sedan dess fått det onda i kroppen, genom arv till del, och det goda lär vi oss att förskaffa. För att kunna upprätthålla balansen har vi fått ett samvete också som ett arv.
Vi upplever också ofta konkurensen i vår kropp, speciellt valsituationer, dvs att striden mot det onda, ständigt gör sig gällande. Det är som om två viljor konkurerade med varandra inom oss.
Vi försöker ständigt åstadkomma en kontroll över denna strid i livet. Ibland lyckas man och ibland inte. Ofta inte, trots den bästa viljan i världen. Det är då det händer att det goda eller det onda inom oss kan få makten över oss och vi förlorar kontrollen (viljan sätts ur spel). Eller andra yttre viljor kan få oss att göra fel.
I denna inre kamp är människan faktiskt "maktlös" i den meningen att inte alltid ha förmågan att besegra det onda inom sig. Eller att kunna stå sig segrande mot yttre påverkan. Därför behöver människan hjälp (en frälsare). Människan är egentligen - som nu är en looser - utan en frälsare.
Jag själv, av egen kraft, kan alltså inte bli den jag vill bli att vara. Det är här den gudomliga kärleken som kan hjälpa mig/oss.- Den gudomliga kärleken som inte har ett eget namn i grekiskan är inte enbart en känsla som kan uppstå spontant i oss. Den gudomliga kärleken kan endast fås genom erfarenhet.
Människans verksamhet är både ond och god ofta omväxlande. Beskrivningen kan variera. När man talar om människan på det här sättet så gäller det beskrivningen av människans liv/verksamhet som man främst tänker på. - Människan är annars OK!
"Sedan såg Gud på allt som han har gjort, och se, det var mycket gott." - 1 Mos 1:31. - Alltså var människan OK!
På denna grund står också ofta uttrycket om "människors lika värde".
Det var inget fel på människan men det blev i stället fel på valet som människoparet har gjort och som de flesta känner till. - Syndafallet, 1 Mos 3. -
I varje fall har vi sedan dess fått det onda i kroppen, genom arv till del, och det goda lär vi oss att förskaffa. För att kunna upprätthålla balansen har vi fått ett samvete också som ett arv.
Vi upplever också ofta konkurensen i vår kropp, speciellt valsituationer, dvs att striden mot det onda, ständigt gör sig gällande. Det är som om två viljor konkurerade med varandra inom oss.
Vi försöker ständigt åstadkomma en kontroll över denna strid i livet. Ibland lyckas man och ibland inte. Ofta inte, trots den bästa viljan i världen. Det är då det händer att det goda eller det onda inom oss kan få makten över oss och vi förlorar kontrollen (viljan sätts ur spel). Eller andra yttre viljor kan få oss att göra fel.
I denna inre kamp är människan faktiskt "maktlös" i den meningen att inte alltid ha förmågan att besegra det onda inom sig. Eller att kunna stå sig segrande mot yttre påverkan. Därför behöver människan hjälp (en frälsare). Människan är egentligen - som nu är en looser - utan en frälsare.
Jag själv, av egen kraft, kan alltså inte bli den jag vill bli att vara. Det är här den gudomliga kärleken som kan hjälpa mig/oss.- Den gudomliga kärleken som inte har ett eget namn i grekiskan är inte enbart en känsla som kan uppstå spontant i oss. Den gudomliga kärleken kan endast fås genom erfarenhet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar