Kärlek uppfattas ofta helt enkelt som enbart en känsla.
Men kärleken är mer än så. Eller framförallt ofta mer. - Ja, kan kärleken överhuvudtaget karakteriseras enbart som en känsla?
- Knappast! "Jag älskar dig!" kan betyda så mycket!
Vid närmare betraktande finner man, först och främst att brister i vårt språk har svårt att leverera lämpliga ord, för att kunna beskriva det fullständiga karaktären/innehållet i begreppet. " Jag älskar dig!" kan mans enbart betrakta som en förkortning av vad man vill säga.
Och där inga ord räcker till där räcker inte filosofin heller. Överallt hamnar man till slut i vår språkliga oförmåga att uttrycka innebörden i lämpliga ord. Att uppfatta "jag älskar dig!" beror till stor del av mottagaren och situationen.
Det verkar vara ett ord vars innebörd man ständigt måste fylla i för att förstås rätt.. - Vad menas...
I brist på ord att säga vad vi menar blir i verkligheten inte lätt. Det räcker sällan att vi uppfattar att någon känner för oss som kärlek.
Eftersom begreppets innebörd växlar mycket och är förmer än vi kan enkelt definiera, så har det kommit att användas i odefinierade och skilda sammanhang med olika betydelser. Även olika kulturer har använt ordet i olika betydelse under historiens gång. Det är långtifrån entydigt med vad man menar med ordet "kärlek".
Men man har redan på ett tidigt stadium förstått eller velat mena
a. att kärleken är inte något ting i sig, dvs existerar inte är något väsen som autonomt existerar någonstans.
b. att kärleken är i grund och botten - enkelt uppfattat - en känsla mellan två objekt, mor och barn t ex.
När man alltså talade om kärlek så menade man alltid en speciell relation mellan två objekt. Beskaffenheten av relationen fick i grekiskan namnet
1. agape
2. fileo
3. storge
4. eros
5. övrigt(?)
De fyra första sorterna av kärlek gällde förhållandet mellan människor. Den femte kunde gälla mellan människan och djuren etc, eller djur emellan etc.
Enligt Platon kunde man t ex älska också en blomma för dess skönhet etc.
Genom att så begränsa kärlekens innebörd till enbart en känsla har begreppet blivit mera hanterbart exv i filosofin. Men att begränsa/avskala dess tillhörande innebörd, till att enbart gälla upplevelsen blev det viktigt sedermera att alltid tänka tänka sig i sammanhanget.
Om man sade sig älska en blomma, katt, sten, solen etc kunde rätt förstås, först då av sammanhanget dvs att älska ett föremål för dess skönhet/nytta (verklig eller inbillad). Vid inbillade dygder hos föremålet kunde leda till tillbedjan av föremålet (kallas för avgudadyrkan). Och vad avgudadyrkan egentligen var - dvs vad man höll på - det visste man inte då.
Först vid monoteismens inträde i världen lanserades ett nytt sorts kärleksbegrepp med Guds, skaparens anspråk på den gudomliga kärlekens källa.
"Jehova vår Gud är en...
"Du skall älska din Gud av allt..."
Begreppet kärlek blev nu ett nytt fenomen och som uttrycktes först på det hebreiska språket. Och alltså är ej ett inlånat begrepp från grekiskan. Denna nya innebörd övertogs sedermera av de kristna. Det gällde nu att lära sig på nytt vad kärlek är. "Kärleken" har blivit flerdimensionell.
Om platonisk kärlek
http://g3.spraakdata.gu.se/saob/show.phtml?filenr=1/189/119.html
Men kärleken är mer än så. Eller framförallt ofta mer. - Ja, kan kärleken överhuvudtaget karakteriseras enbart som en känsla?
- Knappast! "Jag älskar dig!" kan betyda så mycket!
Vid närmare betraktande finner man, först och främst att brister i vårt språk har svårt att leverera lämpliga ord, för att kunna beskriva det fullständiga karaktären/innehållet i begreppet. " Jag älskar dig!" kan mans enbart betrakta som en förkortning av vad man vill säga.
Och där inga ord räcker till där räcker inte filosofin heller. Överallt hamnar man till slut i vår språkliga oförmåga att uttrycka innebörden i lämpliga ord. Att uppfatta "jag älskar dig!" beror till stor del av mottagaren och situationen.
Det verkar vara ett ord vars innebörd man ständigt måste fylla i för att förstås rätt.. - Vad menas...
I brist på ord att säga vad vi menar blir i verkligheten inte lätt. Det räcker sällan att vi uppfattar att någon känner för oss som kärlek.
Eftersom begreppets innebörd växlar mycket och är förmer än vi kan enkelt definiera, så har det kommit att användas i odefinierade och skilda sammanhang med olika betydelser. Även olika kulturer har använt ordet i olika betydelse under historiens gång. Det är långtifrån entydigt med vad man menar med ordet "kärlek".
Men man har redan på ett tidigt stadium förstått eller velat mena
a. att kärleken är inte något ting i sig, dvs existerar inte är något väsen som autonomt existerar någonstans.
b. att kärleken är i grund och botten - enkelt uppfattat - en känsla mellan två objekt, mor och barn t ex.
När man alltså talade om kärlek så menade man alltid en speciell relation mellan två objekt. Beskaffenheten av relationen fick i grekiskan namnet
1. agape
2. fileo
3. storge
4. eros
5. övrigt(?)
De fyra första sorterna av kärlek gällde förhållandet mellan människor. Den femte kunde gälla mellan människan och djuren etc, eller djur emellan etc.
Enligt Platon kunde man t ex älska också en blomma för dess skönhet etc.
Genom att så begränsa kärlekens innebörd till enbart en känsla har begreppet blivit mera hanterbart exv i filosofin. Men att begränsa/avskala dess tillhörande innebörd, till att enbart gälla upplevelsen blev det viktigt sedermera att alltid tänka tänka sig i sammanhanget.
Om man sade sig älska en blomma, katt, sten, solen etc kunde rätt förstås, först då av sammanhanget dvs att älska ett föremål för dess skönhet/nytta (verklig eller inbillad). Vid inbillade dygder hos föremålet kunde leda till tillbedjan av föremålet (kallas för avgudadyrkan). Och vad avgudadyrkan egentligen var - dvs vad man höll på - det visste man inte då.
Först vid monoteismens inträde i världen lanserades ett nytt sorts kärleksbegrepp med Guds, skaparens anspråk på den gudomliga kärlekens källa.
"Jehova vår Gud är en...
"Du skall älska din Gud av allt..."
Begreppet kärlek blev nu ett nytt fenomen och som uttrycktes först på det hebreiska språket. Och alltså är ej ett inlånat begrepp från grekiskan. Denna nya innebörd övertogs sedermera av de kristna. Det gällde nu att lära sig på nytt vad kärlek är. "Kärleken" har blivit flerdimensionell.
Om platonisk kärlek
http://g3.spraakdata.gu.se/saob/show.phtml?filenr=1/189/119.html
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar