- Men hur gör du själv?
Jag gick ut för att kolla läget och för att se vad jag kunde göra. I bilen bakom oss som krockade med bussen fanns 4 personer fast i sina sälen. Föraren var chockad och vad jag kunde göra var att stänga av tändningen för att det inte skall bli någon brand. Men vad skall jag göra mer? Ingen blödde utan satt fast kvar på sina platser med möjliga nackskador, och en sorts tyst "gnäll" hördes.
Jag bedömde läget som att det var bäst att invänta hjälpen från Eskilstuna. Men inte så en man som plötsligt dök upp och gick genast till verket för att få ut passagerarna ur bilen. Han tog över ledningen helt och ställde mig - kände som om - åt sidan. Jag stod där som förstenad. Vad gör man nu? Vet han bättre vad som bör göras? Jag skulle spontant velat stoppa honom helt, men vågade inte. Av hans beteende att döma skulle jag ändå inte lyckats, utom med våld förstås, för han betedde sig som upphetsat. Helt otroligt vad som kan hända efter en olycka - det är få som nog känner till det. Just av hjälpsamma människor. - Aldrig att jag skulle vilja ha hjälp av en sådan!
Det blev två döda, kunde man läsa i tidningen dagen efter. Men enligt min mening skulle ingen behövt dô, om de förolyckade har sluppit vägmarodören. En som resolut la sig i och som egentligen orsakat två kvinnors död - tror jag -, som var på väg till sjukhuset för att jobba.
Det här fallet får mig verkligen att sörja även denna dag och gör mig feg i att lägga mig - och ta ledningen - i något jag inte förstår.
- Ja, det låter mycket tragiskt.
- Ja, dessutom har de i bilen protesterat för att bli tagna ut ur bilen av denna marodör - förlåt för jag kallar honom så. Och inga andra fanns i närheten som jag skulle ha fått stöd ifrån. Även schaffisen satt bara på sin plats, så jag satte mig själv ner. Och mycket frustrerad och upprörd blev jag resten av dagen funderande på...
När och hur skall man ta ledningen i en så tragisk situation?
- Jag är lite feg som du! Men sedan kan jag få dåligt samvete också! En gång hände det att jag åkte buss från Ärla till - Eskilstuna fullt med skolungdomar.
Det föll mycket snö på natten och bussen fick stopp och snart var olyckan framme. En bil körde in i bussen och en annan åkte av på andra sidan. Sedan var det tyst ett tag. Ingen rörde sig i bussen medan schaffisen ringde och hjälpen var på väg.
Jag gick ut för att kolla läget och för att se vad jag kunde göra. I bilen bakom oss som krockade med bussen fanns 4 personer fast i sina sälen. Föraren var chockad och vad jag kunde göra var att stänga av tändningen för att det inte skall bli någon brand. Men vad skall jag göra mer? Ingen blödde utan satt fast kvar på sina platser med möjliga nackskador, och en sorts tyst "gnäll" hördes.
Jag bedömde läget som att det var bäst att invänta hjälpen från Eskilstuna. Men inte så en man som plötsligt dök upp och gick genast till verket för att få ut passagerarna ur bilen. Han tog över ledningen helt och ställde mig - kände som om - åt sidan. Jag stod där som förstenad. Vad gör man nu? Vet han bättre vad som bör göras? Jag skulle spontant velat stoppa honom helt, men vågade inte. Av hans beteende att döma skulle jag ändå inte lyckats, utom med våld förstås, för han betedde sig som upphetsat. Helt otroligt vad som kan hända efter en olycka - det är få som nog känner till det. Just av hjälpsamma människor. - Aldrig att jag skulle vilja ha hjälp av en sådan!
Det blev två döda, kunde man läsa i tidningen dagen efter. Men enligt min mening skulle ingen behövt dô, om de förolyckade har sluppit vägmarodören. En som resolut la sig i och som egentligen orsakat två kvinnors död - tror jag -, som var på väg till sjukhuset för att jobba.
Det här fallet får mig verkligen att sörja även denna dag och gör mig feg i att lägga mig - och ta ledningen - i något jag inte förstår.
- Ja, det låter mycket tragiskt.
- Ja, dessutom har de i bilen protesterat för att bli tagna ut ur bilen av denna marodör - förlåt för jag kallar honom så. Och inga andra fanns i närheten som jag skulle ha fått stöd ifrån. Även schaffisen satt bara på sin plats, så jag satte mig själv ner. Och mycket frustrerad och upprörd blev jag resten av dagen funderande på...
När och hur skall man ta ledningen i en så tragisk situation?
"I juni 2014 mördades min älskade son Valter, nyss fyllda 20 år. Han kom i konflikt med en person på restaurang Sommar i Stockholm. Personen visade sig vara en mördare och blev kränkt av att Valter bad honom dra, då han ville sälja droger till Valter med vänner."
Men sättet är också viktig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar