"Ibland tänker jag att det skulle vara lättare att vara med någon annan, eller vara själv med barnen, speciellt när jag tänker tillbaks på riktigt svåra stunder i vårt förhållande och flyktiga förälskelser flyktar förbi och frestar, men sen tänker jag ”men för sjutton, vem var det som plockade upp dig i de där svåra stunderna? Vem gick bredvid och sträckte ut sin hand och hjälpte dig upp när du knappt orkade stå på benen? Vem fortsatte älska dig när du målade hela världen svart?” – svaret är ju min man.
Sen ställer jag dessa frågor gentemot den flyktiga förälskelsen och frågar mig ”tror jag på allvar att denne (man) kommer kunna göra samma sak? Hittills har svaret alltid blivit nej – vad som händer i framtiden vet jag inte, en dag kanske svaret på den frågan kommer bli Ja?
Sen ställer jag dessa frågor gentemot den flyktiga förälskelsen och frågar mig ”tror jag på allvar att denne (man) kommer kunna göra samma sak? Hittills har svaret alltid blivit nej – vad som händer i framtiden vet jag inte, en dag kanske svaret på den frågan kommer bli Ja?
Den dagen ”den sorgen” – men tills dess så kommer jag fortsätta att välja mannen jag stod i kyrkan och lovade att alltid älska, för han älskar mig – i nöd och i lust och han står kvar även när världen skakar och han fångar mig när jag faller….
För som du skriver – bli förälskad är lätt och ingenting man riktigt gör, men att älska väljer man och jobbar på, dagligen."
Lilevi
Läs även
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar