Jag, på äktenskapsmarkanaden.

På äktenskapsmarknaden

 Billigast och bäst på Stadsmuseet och så ligger det precis i vägen då jag traskar hemåt från träningen. Så jag gick dit i går med.
Personalen är också trevlig, och där sitter Sanna och Birgitta. De lyssnar intresserat, även om man beklagar sig som jag gjorde i går:
Det där med diabetes är inte lätt och min fru är död och kan inte hjälpa mig. Endast ringen kunde jag visa upp... Jag borde kanske gifta om mig slog jag fast.
- Du vill alltså ha ett hembiträde, säger Birgitta.
- Nä, det är inte riktigt så jag menar... Jag tänkte att, om även min fru skulle ha diabetes ja då skulle vi kunna tillsammans sköta om oss och... För jag har en mycket sträng diabetessköterska och... jag skall just träffa henne på fredag... Men Birgitta höll sig strängt till temat.
 - Men sådana kvinnor finns nu bara inte numera, avbröt min monolog Birgitta. Och Sanna verkade lyssna på utvecklingen på ett roat sätt bredvid.
- Och därmed har du släckt alla mina illusioner, så synd,  sa jag sedan till Birgitta.
- Jag har själv en karl som lagar mat åt mig, och kan han så klarar du av det själv också, sa hon bestämt.
- Ja, vad skall jag säga nu, sa jag till henne? Något förslag?
 Denna kvinna kan man inte bara köra över hur som helst. Det är bäst att jag drar nu och försöker hitta på någonting att äta hemma.
- Mosad blomkål säger Sanna - försök med det kanske och...
- Lätt för dig att säga men jag är en man och därmed handikappad i köket och...
- Man behöver inte heller vara så noga, jag har två diabetiker i min släkt och... fortsatte Birgitta som tröst.
Frappa kvinnor dessa. För dom är ingenting omöjligt... Och med mina illusioner släckta sa jag adjö. - Rätt åt mig!
- Men vi träffas i morgon igen!