fredag 18 oktober 2013

Vem vill vara en tiggare?

Det finns tiggare överallt kring Vasarcsarnok i Budapest - kring  försäljningshallen. Där vi brukar
äta gulaschsoppa som jag gjorde där i går.

Mina barnbarn märkte då att jag brukade ge en slant åt någon tiggare där.
Vi har inte diskuterat saken men jag kommenterade en gång att det kunde finnas en ängel bland dessa stackare, som ligger där förnedrade... med sin plastkopp.
 Men jag fick ingen kommentar....

I går passerade jag igen en utav dom... och gav slantar och så började jag tänka:
- Varför gör jag detta?
- Ja, jag tycker verkligen synd om dessa utsatta, som i sin förnedring tigger om pengar... Jag ger av min överflöd(?)...

Somliga ger kanske aldrig något till dessa fattiga, men jag tänker - tänk om det vore jag som var i denna förnedrade situation och ingen gav mig några slantar...?

- Vem vill vara en tiggare om ingen ger honom någonting?

Företagsamheten borde i alla fall belönas om inte annat, för det kan inte vara direkt roligt att... Dessutom krävs det ett stort mod  hos dessa  utsatta människor som man....
Kanske även ett exempel för oss som inte vågar tigga om hjälp när vi skulle behöva en sådan.

- Vem kan då i så fall hjälpa oss med  sina allmosor? För det är ofta inte mer vi begär.

Den riktig fattige är kanske inte just tiggaren på gatan utan den som har problem och gömmer den för sig eller inom sig. Alltså den som borde tigga men inte gör det.

- Kan det inte rentav vara så här konstigt?


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar