Ja är morfar och jag har nog världens snällaste barnbarn.
Men ändå har det artat sig till en mindre konflikt mellan oss. Och konflikten berodde inte på dom utan på mig själv faktiskt. Du får reda på detta framöver.
Du har säkert hört talas om problemet med morföräldrar och farföräldrar som gärna vill lägga sig i, till barnas förtret - de kan helt enkelt inte låta bli att lägga näsan i blöt. Mina barn låter mig emellertid definitivt inte att jag blandar mig i deras liv men jag har ju barnbarn som jag försöker fostra(?) - åter till föräldrarnas och deras förtret.
- Men det går ju inte!
På så sätt blev det en konflikt mellan oss häromdagen. Föräldrarna var borta och jag fick vara till hands men så tänkte jag aktivera ungdomarna också - de är ju stora nog till att samarbeta med diverse uppgifter m m.
Jag har ju tänkt igenom allting, dvs det där att samlas kring frukosten vid en viss tidpunk(kl 9), lägga upp programmet för dagen och komma överens om det givetvis. Det gick också bra första dagen och jag var glad för att vi kunde samarbeta så väl.
Men den andra dagen började med tidförskutningar från början. Det jag har tänkt var att på samma sätt; samlas och göra upp programmet för dagen, tillsammans förståss, och komma överens om det hela - som vi gjorde dagen innan. Men så var Benjamin trött så jag lät honom sova, allergiproblem som jag ju inte tänkte på. Tabita har inte ens bytt om fast det blev redan omkring halv 10. Till kl 10 bestämde vi - då med Tabita enbart - att träffas i köket men... Det blev strul och trixande - som jag har uppfattat det - och så blev jag arg av känslan av att ha tappade kontrollen fullständigt.
Jag måste väl i alla fall ta hand om hunden - tänkte på stackarn - gav honom mat i köket och så jag gick ut med den till skogen.
- Man vill ju så väl men ändå kan det bli fel!
fortsättning följer---
Men ändå har det artat sig till en mindre konflikt mellan oss. Och konflikten berodde inte på dom utan på mig själv faktiskt. Du får reda på detta framöver.
Du har säkert hört talas om problemet med morföräldrar och farföräldrar som gärna vill lägga sig i, till barnas förtret - de kan helt enkelt inte låta bli att lägga näsan i blöt. Mina barn låter mig emellertid definitivt inte att jag blandar mig i deras liv men jag har ju barnbarn som jag försöker fostra(?) - åter till föräldrarnas och deras förtret.
- Men det går ju inte!
På så sätt blev det en konflikt mellan oss häromdagen. Föräldrarna var borta och jag fick vara till hands men så tänkte jag aktivera ungdomarna också - de är ju stora nog till att samarbeta med diverse uppgifter m m.
Jag har ju tänkt igenom allting, dvs det där att samlas kring frukosten vid en viss tidpunk(kl 9), lägga upp programmet för dagen och komma överens om det givetvis. Det gick också bra första dagen och jag var glad för att vi kunde samarbeta så väl.
Men den andra dagen började med tidförskutningar från början. Det jag har tänkt var att på samma sätt; samlas och göra upp programmet för dagen, tillsammans förståss, och komma överens om det hela - som vi gjorde dagen innan. Men så var Benjamin trött så jag lät honom sova, allergiproblem som jag ju inte tänkte på. Tabita har inte ens bytt om fast det blev redan omkring halv 10. Till kl 10 bestämde vi - då med Tabita enbart - att träffas i köket men... Det blev strul och trixande - som jag har uppfattat det - och så blev jag arg av känslan av att ha tappade kontrollen fullständigt.
Jag måste väl i alla fall ta hand om hunden - tänkte på stackarn - gav honom mat i köket och så jag gick ut med den till skogen.
- Man vill ju så väl men ändå kan det bli fel!
fortsättning följer---
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar