Man kan inte läsa Bibeln som man läser en kokbok.
Men visst, kan man det, men...
Men det blir som när jag besökte en ny öppnad restaurang i Budapest och skulle beställa någonting gott.
- Vi har nästan allt du kan begära; italienska rätter, grekiska... m m, för vi har en kock som har rest mycket och lärt sig... och kan nära nog allt... bla bla bla
- Ja, jag tackar..., jag tackade för mig för jag visste att han kanske inte kunde göra någonting ordentligt. Jag besökte inte heller mer den matserveringen. - Tråkigt att komma till ett ställe där dom inte vet bättre vad man behöver.
Att läsa ur en kokbok och göra efter det kan ju alla...!
- Men kan de det???
Vi, Irma och jag väntade tillsammans med en dam på en person som satt på en möte och tycktes dröja för länge. Tillfället öppnade sig nu - trots allt - som en gåva för vi fick höra hennes nya nyhet om ett erbjudande hon fick till att bli kokerska i Wien. En mycket hedrande inbjudan med fet lön i sikte. Men hon - fast hon var smickrad av erbjudandet - avstod ändå men kanske mest på grund av hennes ålder.
Detta erbjudandet kom på grund av att hon fick bjuda en kock som hade restaurangen i Wien på en sorts ungersk soppa - jag vet inte mer om omständigheterna men tycks ha varit inneboende hos henne ett tag.. Och kocken såg genast sin chans att göra hans restaurang mer berömd, tänker jag.
En soppa? - hur kunde en soppa vara så märkvärdig? Han kanske ändå bara ville smickra henne - tänkte jag - men tillfället är ju här och nu och ta reda på hemligheten hon hade om det finns någon alls sådan.
Min fru som själv höll ju just på att lära sig göra just den typ av soppa blev också intresserad. Här i Sverige har vi ju alla ingredienserna så varför...? Hon har ju blivit bjuden på den soppan av min mamma också och som hon gillade mycket. Och hon försökte var med henne när hon just höll på med..., men hon lyckades ändå inte fånga hemligheten. Och så var det språksvårigheterna som stod i vägen för min mor att förklara vad hon höll på med. Enbart ögon räcker tydligen inte att lära sig....
- Det tog bara lång tid och det har jag inte tid med hemma, sa Irma. Men varför kunde hennes tillagning inte kunnat bli en sådan fullträff som min mammas kunde hon/vi inte förstå?
Och nu hade vi chansen att kanske kunna få tag på själva hemligheten.
fortsättning följer
Men visst, kan man det, men...
Men det blir som när jag besökte en ny öppnad restaurang i Budapest och skulle beställa någonting gott.
- Vi har nästan allt du kan begära; italienska rätter, grekiska... m m, för vi har en kock som har rest mycket och lärt sig... och kan nära nog allt... bla bla bla
- Ja, jag tackar..., jag tackade för mig för jag visste att han kanske inte kunde göra någonting ordentligt. Jag besökte inte heller mer den matserveringen. - Tråkigt att komma till ett ställe där dom inte vet bättre vad man behöver.
Att läsa ur en kokbok och göra efter det kan ju alla...!
- Men kan de det???
Vi, Irma och jag väntade tillsammans med en dam på en person som satt på en möte och tycktes dröja för länge. Tillfället öppnade sig nu - trots allt - som en gåva för vi fick höra hennes nya nyhet om ett erbjudande hon fick till att bli kokerska i Wien. En mycket hedrande inbjudan med fet lön i sikte. Men hon - fast hon var smickrad av erbjudandet - avstod ändå men kanske mest på grund av hennes ålder.
Detta erbjudandet kom på grund av att hon fick bjuda en kock som hade restaurangen i Wien på en sorts ungersk soppa - jag vet inte mer om omständigheterna men tycks ha varit inneboende hos henne ett tag.. Och kocken såg genast sin chans att göra hans restaurang mer berömd, tänker jag.
En soppa? - hur kunde en soppa vara så märkvärdig? Han kanske ändå bara ville smickra henne - tänkte jag - men tillfället är ju här och nu och ta reda på hemligheten hon hade om det finns någon alls sådan.
Min fru som själv höll ju just på att lära sig göra just den typ av soppa blev också intresserad. Här i Sverige har vi ju alla ingredienserna så varför...? Hon har ju blivit bjuden på den soppan av min mamma också och som hon gillade mycket. Och hon försökte var med henne när hon just höll på med..., men hon lyckades ändå inte fånga hemligheten. Och så var det språksvårigheterna som stod i vägen för min mor att förklara vad hon höll på med. Enbart ögon räcker tydligen inte att lära sig....
- Det tog bara lång tid och det har jag inte tid med hemma, sa Irma. Men varför kunde hennes tillagning inte kunnat bli en sådan fullträff som min mammas kunde hon/vi inte förstå?
Och nu hade vi chansen att kanske kunna få tag på själva hemligheten.
fortsättning följer
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar