Man vill så väl men det blir ändå så fel.
Att jag blev arg det märkte mina barnbarn mycket väl. Jag lät situationen därefter få tid att landa i sinnena och tog med mig hunden på en promenad ut i skogen. - En konflikt som bara börjat är därmed inte slut än.
Jag var ute med hunden en god stund, en timme eller så och var just på väg hemåt då jag träffade Benjamin och Tabita på den breda stigen ovanför Oskarsborg kommande mot oss. Jag frågade visst om de ville ta hand om hunden och det ville det, och jag gick därefter hem. De har säker hunnit diskutera situationen med varandra men jag väntade på en mer passande tillfälle att prata mer om saken dvs hur vi skall lösa den. Det gällde förstås att få slut på konflikten men först då vi får veta vad som egentligen har hänt och varför.
Och tillfället öppnade sig vid lunchen. Tabita förberedde och samlade oss till bordet. Men innan vi började att äta så sa jag att vi måste prata. Ungdomarna vill ju också förståss veta varför morfar blev arg. Och dessutom så skämdes jag för att jag blev det.
Ingen utav oss är ju egentligen glad för att konflikter uppstår men så om de har uppkommit så måste man arbeta sig igenom det för att få nytta av den. Man får inte sopa undan en konflikt bara för att det känns otrevligt att tala om det. - Hur bukar du göra?
Om en konflikt uppstår så måste det ju vara fel någonstans eller hur? Det gäller då först och främst att förstå varandra på något sätt och inte vara rädd för att förlora sin status.
En konflikt är ju inte slut förrän det är löst.
fortsättning följer...
Att jag blev arg det märkte mina barnbarn mycket väl. Jag lät situationen därefter få tid att landa i sinnena och tog med mig hunden på en promenad ut i skogen. - En konflikt som bara börjat är därmed inte slut än.
Jag var ute med hunden en god stund, en timme eller så och var just på väg hemåt då jag träffade Benjamin och Tabita på den breda stigen ovanför Oskarsborg kommande mot oss. Jag frågade visst om de ville ta hand om hunden och det ville det, och jag gick därefter hem. De har säker hunnit diskutera situationen med varandra men jag väntade på en mer passande tillfälle att prata mer om saken dvs hur vi skall lösa den. Det gällde förstås att få slut på konflikten men först då vi får veta vad som egentligen har hänt och varför.
Och tillfället öppnade sig vid lunchen. Tabita förberedde och samlade oss till bordet. Men innan vi började att äta så sa jag att vi måste prata. Ungdomarna vill ju också förståss veta varför morfar blev arg. Och dessutom så skämdes jag för att jag blev det.
Ingen utav oss är ju egentligen glad för att konflikter uppstår men så om de har uppkommit så måste man arbeta sig igenom det för att få nytta av den. Man får inte sopa undan en konflikt bara för att det känns otrevligt att tala om det. - Hur bukar du göra?
Om en konflikt uppstår så måste det ju vara fel någonstans eller hur? Det gäller då först och främst att förstå varandra på något sätt och inte vara rädd för att förlora sin status.
En konflikt är ju inte slut förrän det är löst.
fortsättning följer...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar