Jag tycker egentligen inte om min oro, men viss blir jag glad när det visar sig att oron var helt obefogad. Och min fru - medan hon levde - kunde aldrig förstå mig på den punkten. Jag oroade mig helt i onödan tänkte hon.
Hon verkade vara glad när hon kom hem och jag blev också glad för att ha fått se henne välbehållen igen. Men du var var mycket försenad påpekade jag ibland och även att jag har kollat upp händelserna hos polisen, dvs om det har hänt någonting. Men hon bara viftade bort min oro det var ju så onödigt och hon hade det så bra!
Dessutom så kunde jag inte koncentrera mig på någonting annat när jag var orolig. Jag spillde onödigt med tid helt enkelt...
- Man skall inte oroa sig i onödan... fick jag ju höra många gånger. Och har förstått det rent intellektuellt alltså, men man har känslor också, så...
Att min oro förändrar människor i min omgivning oxå, märkte jag hos min fru t ex.
- När kommer du hem? kunde jag fråga men förgäves - hon ville inte att jag skulle veta helt enkelt.
- Rätt sent faktiskt men så fort jag kan kunde hon då svara. Hon visste nämligen att om hon sade kl 16, så kunde jag bli orolig för hennes skull, helt i onödan alltså, så hon lärde sig svara så här undvikande.
- När skall världen gå under?
- Det får vi inte heller veta för att vi inte skall vara oroliga i onödan. Det är bäst så, tror jag.
Dessutom kan man koncentrera sig bättre om man är inte orolig. - Gud är faktisk också psykologisk!
Hon verkade vara glad när hon kom hem och jag blev också glad för att ha fått se henne välbehållen igen. Men du var var mycket försenad påpekade jag ibland och även att jag har kollat upp händelserna hos polisen, dvs om det har hänt någonting. Men hon bara viftade bort min oro det var ju så onödigt och hon hade det så bra!
Dessutom så kunde jag inte koncentrera mig på någonting annat när jag var orolig. Jag spillde onödigt med tid helt enkelt...
- Man skall inte oroa sig i onödan... fick jag ju höra många gånger. Och har förstått det rent intellektuellt alltså, men man har känslor också, så...
Att min oro förändrar människor i min omgivning oxå, märkte jag hos min fru t ex.
- När kommer du hem? kunde jag fråga men förgäves - hon ville inte att jag skulle veta helt enkelt.
- Rätt sent faktiskt men så fort jag kan kunde hon då svara. Hon visste nämligen att om hon sade kl 16, så kunde jag bli orolig för hennes skull, helt i onödan alltså, så hon lärde sig svara så här undvikande.
- När skall världen gå under?
- Det får vi inte heller veta för att vi inte skall vara oroliga i onödan. Det är bäst så, tror jag.
Dessutom kan man koncentrera sig bättre om man är inte orolig. - Gud är faktisk också psykologisk!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar