Man kan trigga upp en engagemang, närvaro en handling eller till och med sig själv.
Om jag säger att "du har blåst upp dig själv eller dyl" kan betyda att det blir snart slut på diskussionen. Mitt sätt att yttrycka mig innehåller domen.
Att trigga upp sig själv är mindre värdeladdad och uttrycket låser mindre den fortsatta diskussionen, utan rentar kan hålla den öppen för vidare tankeutbyte.
Gamla ord blir gärna utslitna och på olika sätt värdeladdade och det är därför de behöver bytas ut - de har slitits ut.
Vad händer t ex om du trampar mig på tårna eller gör en buckla på min bil? Jag blir arg och du säger förlåt.
Jag förlåter dig kanske och därmed är saken ur världen.
1. Men om jag inte förlåter dig din slarver, vad gör du då om du är kristen? Du känner din skuld och tar med dig en eller två vittnen för att göra oss till vänner igen. - Vad gjorde du då? Du har triggat upp (puttat upp) ärendet till en ny nivå.
2. Om jag är omedgörlig i fortsättningen oxå fast du vill ordna med bucklan etc så kan du trigga upp ärendet ytterligare och då till församlingens nivå. Du förstår nu kanske vilken nytta uttrycket att trigga upp kan få i att synliggöra processen.
3. Och nu är ärendet på församlingens bord för att lösa konflikten. Om jag är fortsatt omedgörlig kan jag triggas ut (puttas ut) ur från församlingen. Det är så mycket församlingen kan göra. - En "uteslutning" är ju mycket negativt laddat ord.
Du förstår principen, och jag kan ge ytterligare exempel på bruket... - ord/utryck är ju verktyg som är till att användas effektivt.
Du har hört talas om påvar. Och du undrar hur det har gått till att ha blivit en påve.
Du kan få många olika omskrivande svar men sällan det du frågar efter, dvs påvens påstådda mandat - hur kom han i besittning av den? Om du dessutom ställer frågan fel så förlorar du chansen helt och hållet till att få klarhet.
Jag har tidigare nämnt om att uttrycket "trigga upp" kan avse exv ett ärende men också sig själv. Vi skulle givetvis kunnat ställa frågan direkt till påven men... vi frågar då i stället:
- Hur har påven triggat upp sig till den mandat han påstås äga? Vi kan inte få direkt svar på frågan - vi måste gå till bibeln, kyrkohistoriken, dogmatiken m m men ändå får vi inte veta... Svaret på frågan är mycket känslig och påvens svar skulle förmodligen bli att han inte på något sätt triggat upp sig till sin mandat utan..., men visst gjorde han det på något sätt.
När politiker triggar upp sig för att få mandat sker emellertid för öppen ridå och processen är näst intill uppenbar dvs sker genom öppna val m m.
Kungar och påvar får sin mandat genom arv. En numera förlegad institution. Det är det bestående systemet som triggar upp dom till sin ställning.
Om jag säger att "du har blåst upp dig själv eller dyl" kan betyda att det blir snart slut på diskussionen. Mitt sätt att yttrycka mig innehåller domen.
Att trigga upp sig själv är mindre värdeladdad och uttrycket låser mindre den fortsatta diskussionen, utan rentar kan hålla den öppen för vidare tankeutbyte.
Gamla ord blir gärna utslitna och på olika sätt värdeladdade och det är därför de behöver bytas ut - de har slitits ut.
Vad händer t ex om du trampar mig på tårna eller gör en buckla på min bil? Jag blir arg och du säger förlåt.
Jag förlåter dig kanske och därmed är saken ur världen.
1. Men om jag inte förlåter dig din slarver, vad gör du då om du är kristen? Du känner din skuld och tar med dig en eller två vittnen för att göra oss till vänner igen. - Vad gjorde du då? Du har triggat upp (puttat upp) ärendet till en ny nivå.
2. Om jag är omedgörlig i fortsättningen oxå fast du vill ordna med bucklan etc så kan du trigga upp ärendet ytterligare och då till församlingens nivå. Du förstår nu kanske vilken nytta uttrycket att trigga upp kan få i att synliggöra processen.
3. Och nu är ärendet på församlingens bord för att lösa konflikten. Om jag är fortsatt omedgörlig kan jag triggas ut (puttas ut) ur från församlingen. Det är så mycket församlingen kan göra. - En "uteslutning" är ju mycket negativt laddat ord.
Du förstår principen, och jag kan ge ytterligare exempel på bruket... - ord/utryck är ju verktyg som är till att användas effektivt.
Du har hört talas om påvar. Och du undrar hur det har gått till att ha blivit en påve.
Du kan få många olika omskrivande svar men sällan det du frågar efter, dvs påvens påstådda mandat - hur kom han i besittning av den? Om du dessutom ställer frågan fel så förlorar du chansen helt och hållet till att få klarhet.
Jag har tidigare nämnt om att uttrycket "trigga upp" kan avse exv ett ärende men också sig själv. Vi skulle givetvis kunnat ställa frågan direkt till påven men... vi frågar då i stället:
- Hur har påven triggat upp sig till den mandat han påstås äga? Vi kan inte få direkt svar på frågan - vi måste gå till bibeln, kyrkohistoriken, dogmatiken m m men ändå får vi inte veta... Svaret på frågan är mycket känslig och påvens svar skulle förmodligen bli att han inte på något sätt triggat upp sig till sin mandat utan..., men visst gjorde han det på något sätt.
När politiker triggar upp sig för att få mandat sker emellertid för öppen ridå och processen är näst intill uppenbar dvs sker genom öppna val m m.
Kungar och påvar får sin mandat genom arv. En numera förlegad institution. Det är det bestående systemet som triggar upp dom till sin ställning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar