Har du fått den frågan eller uppmaningen någon gång?
Ja, när du sökte arbete kanske. Är man inte förberedd på frågan så blir det svårt att... kan komma som en chock. Sitt privatliv vill man ju inte tala så där direkt om eller? Många som är i många fall totalt oförberädda känner sig ställda när frågan kommer upp vid en arbetsintervju.
Jag har upplevt något liknande situation. Det var först under studietiden i Stockholm. Förmodligen då jag var i behov av pengar och banken bad mig att jag skulle göra en levnadsteckning.
Vad gör man? Jag försökte. Berättade om mig själv som politisk flykting, civilstånd, studierna och mina intressen om religion etc. Jag var just innan på en konferens i Trysil i Norge etc som prästen har anordnat.
Nej, det var inte sånt där de ville veta om mig utan "om jag har bil, lägenhet, försäkringar etc." Inget av det hade jag förstås och så fick jag inte heller några pengar. Men så var jag också redan skuldsatt upp i örona eftersom jag levde ju redan på studielån. - Men det var dessutom synnerligen svårt att få tag i pengar på den tiden överhuvudtaget.
Det är då jag har lärt mig första gången att det jag är dvs mitt liv är... det är vad jag har. Att ha kommit från en helt annan kultur blev detta som en chock för mig. I kommunismen var jag ju någon just beroende av vad jag just trodde på. Nå ja, dom visste ju ändå att jag inte hade någonting i materiell väg.
"Berätta om dig själv!" brukar numera arbetsgivaren ofta fråga den arbetssökande. En enkel fråga men ändå mycket svår. De flesta brukar känna sig ställda och den enkla frågan förefaller - i just den situationen något mycket besvärande. Vad vill karln veta? Den svåraste uppgiften att kunna svara på faktiskt. - Hur skall jag börja egentligen...?
Det som är säkert emellertid att det är inte din livshistoria arbetsgivaren är egentligen intresserad av. Det han iakttager emellertid hur du svarar, upplägget, sättet att framföra m m. Dessa saker säger mer till honom än din livsstil, intressen, din tro, etc som kanske du tänkte på att berätta om. Det han är mest intresserad av hur du organiserar framställandet och på vilka punkter du fokuserar på etc.
Om du har aldrig gjort det förut och är oförberedd kommer du att inte känna dig nöjd efteråt. Men träna och träna gärna med din kompis kanske - fråga honom på skoj:
- Berätta om dig själv!? Eller skriv ned det som ett litet tal på 3-4 minuter. Jag vill gärna presentera ditt tal här - utan att ange namn förstås.
- Berätta om dig själv Mikael!
- OK, Jag skall försöka. Jag tänkte börja med att nämna att jag har två sidor snarare tre. Den ena är (1) den som jag är, den andra(2) den som jag vill vara och den tredje(3) den som andra ser mig som. Men det finns även en fjärde(4) - och inte att förglömma - den person jag är som nämligen Gud som min skapare ser mig att vara.
- Tala om dig själv Mikael!
- Javisst ja, du vill veta hurudan jag själv är? Du har valt ut den svåraste biten iur mitt liv. Det har nämligen med mitt självkännedom att göra. Ja du! Jag är en gåta.
- Vad menar du med det - att du är en gåta?
- Jo, dels för att jag känner visserligen en del av mig men känner inte det mesta än.
- Vad är det du inte känner?
- Jag känner inte till min förmåga till fullo. Som när jag skall börja på någonting nytt. Jag känner inte till min förmåga till fullo. Först när jag har gjort någonting som jag vet att jag kan klara det. Och det jag har velat göra hittills det har jag lyckats med för det mesta., men... Men jag tror inte att jag har nått gränsen till min förmåga - jag tror att jag förmår mycket mer. Min förmåga tror jag beror också på kunskap jag har.
Jag tänker ibland att om jag kunde leva om mitt liv, ja, då skulle jag ha gjort saker på annat sätt och bättre än det har blivit. Jag tror att jag hade nog förmågan till det men det blev inte så för jag hade inte tillräckligt med kunskap. Med kunskapen växer min förmåga också.'
- Så, vem är du Mikael?
- Jag är en som vill lära mig mer.
Ja, när du sökte arbete kanske. Är man inte förberedd på frågan så blir det svårt att... kan komma som en chock. Sitt privatliv vill man ju inte tala så där direkt om eller? Många som är i många fall totalt oförberädda känner sig ställda när frågan kommer upp vid en arbetsintervju.
Jag har upplevt något liknande situation. Det var först under studietiden i Stockholm. Förmodligen då jag var i behov av pengar och banken bad mig att jag skulle göra en levnadsteckning.
Vad gör man? Jag försökte. Berättade om mig själv som politisk flykting, civilstånd, studierna och mina intressen om religion etc. Jag var just innan på en konferens i Trysil i Norge etc som prästen har anordnat.
Nej, det var inte sånt där de ville veta om mig utan "om jag har bil, lägenhet, försäkringar etc." Inget av det hade jag förstås och så fick jag inte heller några pengar. Men så var jag också redan skuldsatt upp i örona eftersom jag levde ju redan på studielån. - Men det var dessutom synnerligen svårt att få tag i pengar på den tiden överhuvudtaget.
Det är då jag har lärt mig första gången att det jag är dvs mitt liv är... det är vad jag har. Att ha kommit från en helt annan kultur blev detta som en chock för mig. I kommunismen var jag ju någon just beroende av vad jag just trodde på. Nå ja, dom visste ju ändå att jag inte hade någonting i materiell väg.
"Berätta om dig själv!" brukar numera arbetsgivaren ofta fråga den arbetssökande. En enkel fråga men ändå mycket svår. De flesta brukar känna sig ställda och den enkla frågan förefaller - i just den situationen något mycket besvärande. Vad vill karln veta? Den svåraste uppgiften att kunna svara på faktiskt. - Hur skall jag börja egentligen...?
Det som är säkert emellertid att det är inte din livshistoria arbetsgivaren är egentligen intresserad av. Det han iakttager emellertid hur du svarar, upplägget, sättet att framföra m m. Dessa saker säger mer till honom än din livsstil, intressen, din tro, etc som kanske du tänkte på att berätta om. Det han är mest intresserad av hur du organiserar framställandet och på vilka punkter du fokuserar på etc.
Om du har aldrig gjort det förut och är oförberedd kommer du att inte känna dig nöjd efteråt. Men träna och träna gärna med din kompis kanske - fråga honom på skoj:
- Berätta om dig själv!? Eller skriv ned det som ett litet tal på 3-4 minuter. Jag vill gärna presentera ditt tal här - utan att ange namn förstås.
- Berätta om dig själv Mikael!
- OK, Jag skall försöka. Jag tänkte börja med att nämna att jag har två sidor snarare tre. Den ena är (1) den som jag är, den andra(2) den som jag vill vara och den tredje(3) den som andra ser mig som. Men det finns även en fjärde(4) - och inte att förglömma - den person jag är som nämligen Gud som min skapare ser mig att vara.
- Tala om dig själv Mikael!
- Javisst ja, du vill veta hurudan jag själv är? Du har valt ut den svåraste biten iur mitt liv. Det har nämligen med mitt självkännedom att göra. Ja du! Jag är en gåta.
- Vad menar du med det - att du är en gåta?
- Jo, dels för att jag känner visserligen en del av mig men känner inte det mesta än.
- Vad är det du inte känner?
- Jag känner inte till min förmåga till fullo. Som när jag skall börja på någonting nytt. Jag känner inte till min förmåga till fullo. Först när jag har gjort någonting som jag vet att jag kan klara det. Och det jag har velat göra hittills det har jag lyckats med för det mesta., men... Men jag tror inte att jag har nått gränsen till min förmåga - jag tror att jag förmår mycket mer. Min förmåga tror jag beror också på kunskap jag har.
Jag tänker ibland att om jag kunde leva om mitt liv, ja, då skulle jag ha gjort saker på annat sätt och bättre än det har blivit. Jag tror att jag hade nog förmågan till det men det blev inte så för jag hade inte tillräckligt med kunskap. Med kunskapen växer min förmåga också.'
- Så, vem är du Mikael?
- Jag är en som vill lära mig mer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar