Jag gick och hämta posten i dag. Lådan ligger på c:a 200 meter från Oskarsborg i skogen och det brukar ta sin tid. Tid att tänka om man inte har bråttom. Och det hade jag inte denna gång.
I sådan har tillfällen har man ändå möjlighet att tänka och känna. Jag bestämde mig nu att njuta av vädret som var mycket behagligt och av skogsmiljön, som jag älskar eftersom jag är en skogsman. Härligt att se och uppleva detta efter en lång vinter, som alltid är för lång när det gäller mig.
Jag drar djupa andetag och känner av... försöker supa in... och plötsligt dyker tanken upp, tänk om jag skulle få se Gud just nu.- Ja, tänk! Och jag tänkte en god stund till, tills jag tänkte och kände: allt finns ju här vad jag behöver, jag saknar ju ingenting mer. Vad skulle det göra för skillnad om jag finge se Gud!?
Och så kom jag på mig att förebrådde mig - vad skulle det tjäna till...? Och vilken fåfäng tanke... Allt finns ju här runtomkring och jag behöver ju ingenting annat - allt känns ju så fullkomligt bra ändå. Nej, jag vill egentligen inte se Gud och speciellt inte nu, har jag bestämt mig.
Sedan gick jag och tänkte vidare, filosofisk som jag är. Är detta inte underligt ändå, denna hedniska tanke, eller? Och jag kände efter flera gånger - det är ju faktiskt så, jag vill inte sig Gud nu, utan bara ljuta av naturen m m. Det är kanske så här Gud vill att det skall vara i livet, eller?
Men vad säger jag? - förebrådde jag mig igen. Jag ser ju Gud! Han finns ju här i naturen överallt. Och han syns ju också och jag känner även Hans närvaro, så what?!
I sådan har tillfällen har man ändå möjlighet att tänka och känna. Jag bestämde mig nu att njuta av vädret som var mycket behagligt och av skogsmiljön, som jag älskar eftersom jag är en skogsman. Härligt att se och uppleva detta efter en lång vinter, som alltid är för lång när det gäller mig.
Jag drar djupa andetag och känner av... försöker supa in... och plötsligt dyker tanken upp, tänk om jag skulle få se Gud just nu.- Ja, tänk! Och jag tänkte en god stund till, tills jag tänkte och kände: allt finns ju här vad jag behöver, jag saknar ju ingenting mer. Vad skulle det göra för skillnad om jag finge se Gud!?
Och så kom jag på mig att förebrådde mig - vad skulle det tjäna till...? Och vilken fåfäng tanke... Allt finns ju här runtomkring och jag behöver ju ingenting annat - allt känns ju så fullkomligt bra ändå. Nej, jag vill egentligen inte se Gud och speciellt inte nu, har jag bestämt mig.
Sedan gick jag och tänkte vidare, filosofisk som jag är. Är detta inte underligt ändå, denna hedniska tanke, eller? Och jag kände efter flera gånger - det är ju faktiskt så, jag vill inte sig Gud nu, utan bara ljuta av naturen m m. Det är kanske så här Gud vill att det skall vara i livet, eller?
Men vad säger jag? - förebrådde jag mig igen. Jag ser ju Gud! Han finns ju här i naturen överallt. Och han syns ju också och jag känner även Hans närvaro, så what?!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar