Pinsamheter har man varit om en hel del. Det är när man blir funnen med byxorna nere och man får se.... Det är når man skäms över att ens funna hemliga belägenhet blottas etc.
Det finns också pinsamheter som tar priset.
En sådan hände Erik. Tänk dig då följande, han berättar:
" Så. medan jag satt där... hörde ett kort skrik. När jag tittade upp såg jag hur toalaettdörren slajdade upp. På stolen satt en kvinna med byxorna vid knävecken. När hon kastade den ena handen mot dörrknappen fick hon syn på mig. Vi såg varandra rakt i ögonen och delade skräcken. Sedan stängdes dörren. Det var över på en sekund! - Men minnet därav blev troligen evigt.
Det där med pinsamheter tycks vara mycket envisa i att hålla sig kvar i minnet. Om jag sorterar bland mina minnen så är de just pinsamheterna jag kommer mest ihåg. Något som man helst skulle vilja glömma, men så är de skamligt roliga också på något sätt. Ja, jag skulle vilja berätta också om några. Men, nej! Det vore mycket pinsamt. Bland mina pinsamheter finns liknande som Eriks och dessutom värre eftersom de hände mig. Så jag avstår!
Men så började jag tänka. Jag fick ju aldrig se min fru sitta på toaletten med byxorna nere fast jag fick se ett och annat. Och fast att vi var ju gifta i 42 år. Men ändå, jag vill inte förhärliga mig för det.
Därför skall ändå berätta om min största pinsamhet, som inte ens min fru Irma har förlåtit mig för ännu. Jag tror i alla fall att hon inte har gjorde det för det sa hon aldrig att hon gjorde. - Men jag väntar på det!
Det finns också pinsamheter som tar priset.
En sådan hände Erik. Tänk dig då följande, han berättar:
" Så. medan jag satt där... hörde ett kort skrik. När jag tittade upp såg jag hur toalaettdörren slajdade upp. På stolen satt en kvinna med byxorna vid knävecken. När hon kastade den ena handen mot dörrknappen fick hon syn på mig. Vi såg varandra rakt i ögonen och delade skräcken. Sedan stängdes dörren. Det var över på en sekund! - Men minnet därav blev troligen evigt.
Det där med pinsamheter tycks vara mycket envisa i att hålla sig kvar i minnet. Om jag sorterar bland mina minnen så är de just pinsamheterna jag kommer mest ihåg. Något som man helst skulle vilja glömma, men så är de skamligt roliga också på något sätt. Ja, jag skulle vilja berätta också om några. Men, nej! Det vore mycket pinsamt. Bland mina pinsamheter finns liknande som Eriks och dessutom värre eftersom de hände mig. Så jag avstår!
Men så började jag tänka. Jag fick ju aldrig se min fru sitta på toaletten med byxorna nere fast jag fick se ett och annat. Och fast att vi var ju gifta i 42 år. Men ändå, jag vill inte förhärliga mig för det.
Därför skall ändå berätta om min största pinsamhet, som inte ens min fru Irma har förlåtit mig för ännu. Jag tror i alla fall att hon inte har gjorde det för det sa hon aldrig att hon gjorde. - Men jag väntar på det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar