Ja, jag trodde mig veta bäst och mest när jag var omkring 20 år och då jag har tagit studenten. Numera, när jag är 80 så förstår jag att jag vet ingenting. Jag måste lära mig nytt på nytt. Ja, och så även gammalt på nytt t ex att fälla ned locket... Och som gammal stofil har har ju inte så lätt att lära heller. Ja, jag tråkar ut mig ibland och även...
Men det har ungdomen har jag märkt så man blir mycket lätt akterseglad som det heter. Jag har blivit det många gånger med förvåning, men det är först nu på äldre dar jag blev medveten om att detta, dvs att bara är så, kanske normalt. Inte mycket att göra någonting åt. Som gammal är man bara efter med sin tid.
Som när jag försöker blanda mig in och lösa saker/konflikter och på mitt sätt förstås - det blir varken bra eller godkänt. Det är bäst att man inte blandar sig i, men inte det heller är så lätt. I varje fall passar - mina lösningar alltså - ej ... in i ungdomens verklighets uppfattning. Vi lever på något sätt i olika världar.
När jag försöker säga någonting klok som jag har kommit på, så småler de redan - för, för dom var det ju självklart för länge sedan. - Aldrig får man vara glad! Men man har ju sina erfarenheter. Javisst, men hur ofta kan de tillämpas nu? Jag vet inte någon som är tillämpbar.
Livet funkar inte som det har funkat förut. Verkligheten är inte som det var och som jag har lärt är verkligheten, den förändras medan min har stannat. Det finns, blev jag varse, dessutom flera verkligheter dvs de individuella som var och lever i. Men nu blev jag för filosofisk, men jag har varnat dig förut att jag inget vet längre...
Jag kan vara farlig, rentav orsaka konflikter i stället att.... Ja, världen skulle bli mycket farligare att leva i om det vore jag som skulle bestämma. Då skulle jag pressa på andra min egen verklighetsuppfattning och det vore ve och fasa. Och jag säger detta till Andree som sitter här med sin morgonfika.
- Och ungdomarna revolterar också, säger han, för att säga någonting.
- Ja, men hur skall man bedöma det? Det är förstås inte nöjda med något som det är men deras sätt att...
- Fel sätt förstås med protesten i så fall... genom att bränna upp just grannen bil.
- Det är någonting som händer som den äldre generationen inte förstår. Som inte heller jag förstår till fullo... som tycker att ungdomen har det bra i dag. Jag själv har slavat utan att knota eftersom jag har lärt mig att ta ansvar och arbeta redan under min skoltid. Det var bara så det skulle vara...
- Men dagens ungdom vill inte ha det så. De har andra krav på tillvaron. Människorna slits ut i förtid på sina arbetsplatser. De vill inte ha det så som sina föräldrar har det...
- Ja, måste vi verkligen ha det på det här sättet? Många inser numera att det bara inte går i längden. Att pressa folk till mer och mer arbete straffar sig i längden. - Finns det verkligen inte ett annat sätt att leva?
- Visst finns det, men då måste det komma en kris innan...
Men det har ungdomen har jag märkt så man blir mycket lätt akterseglad som det heter. Jag har blivit det många gånger med förvåning, men det är först nu på äldre dar jag blev medveten om att detta, dvs att bara är så, kanske normalt. Inte mycket att göra någonting åt. Som gammal är man bara efter med sin tid.
Som när jag försöker blanda mig in och lösa saker/konflikter och på mitt sätt förstås - det blir varken bra eller godkänt. Det är bäst att man inte blandar sig i, men inte det heller är så lätt. I varje fall passar - mina lösningar alltså - ej ... in i ungdomens verklighets uppfattning. Vi lever på något sätt i olika världar.
När jag försöker säga någonting klok som jag har kommit på, så småler de redan - för, för dom var det ju självklart för länge sedan. - Aldrig får man vara glad! Men man har ju sina erfarenheter. Javisst, men hur ofta kan de tillämpas nu? Jag vet inte någon som är tillämpbar.
Livet funkar inte som det har funkat förut. Verkligheten är inte som det var och som jag har lärt är verkligheten, den förändras medan min har stannat. Det finns, blev jag varse, dessutom flera verkligheter dvs de individuella som var och lever i. Men nu blev jag för filosofisk, men jag har varnat dig förut att jag inget vet längre...
Jag kan vara farlig, rentav orsaka konflikter i stället att.... Ja, världen skulle bli mycket farligare att leva i om det vore jag som skulle bestämma. Då skulle jag pressa på andra min egen verklighetsuppfattning och det vore ve och fasa. Och jag säger detta till Andree som sitter här med sin morgonfika.
- Och ungdomarna revolterar också, säger han, för att säga någonting.
- Ja, men hur skall man bedöma det? Det är förstås inte nöjda med något som det är men deras sätt att...
- Fel sätt förstås med protesten i så fall... genom att bränna upp just grannen bil.
- Det är någonting som händer som den äldre generationen inte förstår. Som inte heller jag förstår till fullo... som tycker att ungdomen har det bra i dag. Jag själv har slavat utan att knota eftersom jag har lärt mig att ta ansvar och arbeta redan under min skoltid. Det var bara så det skulle vara...
- Men dagens ungdom vill inte ha det så. De har andra krav på tillvaron. Människorna slits ut i förtid på sina arbetsplatser. De vill inte ha det så som sina föräldrar har det...
- Ja, måste vi verkligen ha det på det här sättet? Många inser numera att det bara inte går i längden. Att pressa folk till mer och mer arbete straffar sig i längden. - Finns det verkligen inte ett annat sätt att leva?
- Visst finns det, men då måste det komma en kris innan...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar