Det är sällan jag fastnar mitt i en läsning. I synnerhet inte om obetydligheter dyker upp såsom... jag inte riktigt förstår eller betraktar som oväsentliga.
Men nu har detta ändå hänt mig denna gång. Eftersom kåseriet handlade om bubeshår och jag har ingen aning om vad detta speciella hår är för någonting, ännu får jag säga, och vad det är som är så skärskilt med detta.
Men det var skärskilt för Emi på restaurangen och med samma Emi på en lyxhotell som har fått henne att totalt tappa fattningen eller så...
Allt, då hennes sinne förändrades från upprymdhet till botten.
Först när hon skulle inmundiga den förträffliga måltiden på restaurangen - och dessutom så var hon ordentligt hungrig ock vid tillfället också - så tappade hon matlusten och hungern totalt vid åsynen av det speciella(?) håret i maten.
Den andra gången hände något liknande då hon satt på ett lyxhotell som hon skulle börja njuta av, tills... Ja, käre läsare, tills hon hittade en, tänk, en enda pubeshår på sängbordet.
Jag har fortfarande vid skivande stund inte tagit reda på vad pubeshår är för någonting, för mig är alla sorters hår lika, men så känner jag på mig, att det måste vara någonting skärskilt just med pubeshåret eftersom det har blivit huvudrollsinnehavaren i berättelsen.
Det är snarare någonting annat som jag blev mera intresserad för. Och det är, hur en sådan ynka obetydlighet, futtig små skit, kan få en människas sinne att så totalt förändras. Från känslan i topp till känsla av botten. - Vilken fasa det måste vara för en husmor som väntar på gäster... för, tänk om, om någon råkar hitta pubeshår i maten.
Men nu, när händelsen ändå har gjort mig nyfiken så blev jag mer intresserad av två saker:
1. Vad är bubeshår för någonting och
2. Vad är mitt bubeshår? Vad är jag så förskräckligt känslig för?
Men nu har detta ändå hänt mig denna gång. Eftersom kåseriet handlade om bubeshår och jag har ingen aning om vad detta speciella hår är för någonting, ännu får jag säga, och vad det är som är så skärskilt med detta.
Men det var skärskilt för Emi på restaurangen och med samma Emi på en lyxhotell som har fått henne att totalt tappa fattningen eller så...
Allt, då hennes sinne förändrades från upprymdhet till botten.
Först när hon skulle inmundiga den förträffliga måltiden på restaurangen - och dessutom så var hon ordentligt hungrig ock vid tillfället också - så tappade hon matlusten och hungern totalt vid åsynen av det speciella(?) håret i maten.
Den andra gången hände något liknande då hon satt på ett lyxhotell som hon skulle börja njuta av, tills... Ja, käre läsare, tills hon hittade en, tänk, en enda pubeshår på sängbordet.
Jag har fortfarande vid skivande stund inte tagit reda på vad pubeshår är för någonting, för mig är alla sorters hår lika, men så känner jag på mig, att det måste vara någonting skärskilt just med pubeshåret eftersom det har blivit huvudrollsinnehavaren i berättelsen.
Det är snarare någonting annat som jag blev mera intresserad för. Och det är, hur en sådan ynka obetydlighet, futtig små skit, kan få en människas sinne att så totalt förändras. Från känslan i topp till känsla av botten. - Vilken fasa det måste vara för en husmor som väntar på gäster... för, tänk om, om någon råkar hitta pubeshår i maten.
Men nu, när händelsen ändå har gjort mig nyfiken så blev jag mer intresserad av två saker:
1. Vad är bubeshår för någonting och
2. Vad är mitt bubeshår? Vad är jag så förskräckligt känslig för?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar