Morgonstund, en vanlig vacker och solig dag och jag känner mig glad, ja, kanske rentav lycklig. Och jag säger det också till Andree som sitter bredvid mig, sörplande på sin morgonte.
- Tänk, säger jag, jag känner mig lycklig i dag på något sätt. Men håller samtidigt på att fundera över detta tillstånd: varifrån kommer denna lyckokänsla? Hur kan en sådan här känsla överhuvudtaget uppstå i oss?
- Ja, vi älskar livet helt enkelt.
- Trots allt elände och svårigheter som finns, lyckor och olyckor, och trots all gnäll, verkar människorna älska sitt liv ändå...
- Ja, så är det, vad nu livet är...
- Jag kan inte förklara det, bara beundra skaparen av detta något, som finns i oss människor och som får oss, trots allt..., även ålderdom och... älska livet.
- Ja, och vetenskapen själv har ju inte heller lyckats förklara detta förunderliga fenomen dvs vad livet är egentligen.
- Och inte heller har Gud lyckats eller försök förklara det vetenskaplitgt för oss. Det är bara så här det är, och vi kan också bara ta det som något naturligt. - Visst känns det något dom helt naturligt?
- Ja, livet är något... eller skall upplevas att vara något naturligt - det är därför vi inte funderar så mycket över dess väsen fast det är jämt med oss. Det mest naturliga i universum kanske är just livet - ja, tanken svindlar.
- Ja, livet och känslan av lycka, måste ju ändå komma någonstans ifrån. Människans fysik och kemi m m kan ju inte förklara fenomenet.
- Det kanske måste ligga i själva konstruktionen som i en bil t ex. Man kan fylla den med bensin men det är bilens konstruktion som ger dess olika funktioner att kunna utnyttja. En människa är emellertid mycket mer komplicerad skapelse och det är tack vare människans förträffliga konstruktion som kroppen kan fungera som den gör. I konstruktionen finns ju av Guds kunskap inbyggt... så att fysik och kemi m m kan fungera tillsammans så att även känslan av liv och lycka kan uppstå. Vi kan bara konstatera resultatet utan att nödvändigtvis behöva förstå allt.
- Men, men en människa är max mycket mer - tycker jag - än man kan föreställa sig finnas inbyggt i konstruktionen. Ta minnet t ex, jag fattar inte hur minnet i vårt huvud kan fungera. Det finns ju ingen dator eller alla datorer tillsammans som kan ha så stor kapacitet att de skulle kunna lagra allt vad som finns bara i enda människans huvud?
- Ja, tänk bara på alla de platser vi har sett i Budapest nyss, bilder som måste tagit en jättestor plats i minnet - och allt skulle verkligen kunna finnas registrerat i vårt eget minne? Om vi skulle åka dit igen så känner vi ju igen alla de där ställen... och vad mycket mer vi kan ha redan sett hittills i livet...?!
- Ja, jag skulle kanske kunna förstå det om det finns ett annat ett större minne i universum där allting lagras och dit vi är onkopplade någonstans och på något sätt. Lagringen sker då kanske även någon annanstans än i våra huvuden och uppdateringen likaså. Vi har ju hört talas om Guds minne i bibeln...
- Visst så tänker vi oss en kopia av vårt minne som görs vid döden men vi pratar nu om nuet. Men även i nuet fungerar Guds minne kanske kontinuerligt. Vi kan ju omöjligen kunna lagra allting som vi ser, eller?
- Ja, så kan det vara också med livets och lyckans känsla. Vårt liv är enbart till låns och som samtidigt existerar i och med Guds liv. Och Gud måste leva om vi skall kunna leva. Då förstår man bättre det där med den lycklige Guden m m.
- Ja, vem kan fatta detta?
- Tänk, säger jag, jag känner mig lycklig i dag på något sätt. Men håller samtidigt på att fundera över detta tillstånd: varifrån kommer denna lyckokänsla? Hur kan en sådan här känsla överhuvudtaget uppstå i oss?
- Ja, vi älskar livet helt enkelt.
- Trots allt elände och svårigheter som finns, lyckor och olyckor, och trots all gnäll, verkar människorna älska sitt liv ändå...
- Ja, så är det, vad nu livet är...
- Jag kan inte förklara det, bara beundra skaparen av detta något, som finns i oss människor och som får oss, trots allt..., även ålderdom och... älska livet.
- Ja, och vetenskapen själv har ju inte heller lyckats förklara detta förunderliga fenomen dvs vad livet är egentligen.
- Och inte heller har Gud lyckats eller försök förklara det vetenskaplitgt för oss. Det är bara så här det är, och vi kan också bara ta det som något naturligt. - Visst känns det något dom helt naturligt?
- Ja, livet är något... eller skall upplevas att vara något naturligt - det är därför vi inte funderar så mycket över dess väsen fast det är jämt med oss. Det mest naturliga i universum kanske är just livet - ja, tanken svindlar.
- Ja, livet och känslan av lycka, måste ju ändå komma någonstans ifrån. Människans fysik och kemi m m kan ju inte förklara fenomenet.
- Det kanske måste ligga i själva konstruktionen som i en bil t ex. Man kan fylla den med bensin men det är bilens konstruktion som ger dess olika funktioner att kunna utnyttja. En människa är emellertid mycket mer komplicerad skapelse och det är tack vare människans förträffliga konstruktion som kroppen kan fungera som den gör. I konstruktionen finns ju av Guds kunskap inbyggt... så att fysik och kemi m m kan fungera tillsammans så att även känslan av liv och lycka kan uppstå. Vi kan bara konstatera resultatet utan att nödvändigtvis behöva förstå allt.
- Men, men en människa är max mycket mer - tycker jag - än man kan föreställa sig finnas inbyggt i konstruktionen. Ta minnet t ex, jag fattar inte hur minnet i vårt huvud kan fungera. Det finns ju ingen dator eller alla datorer tillsammans som kan ha så stor kapacitet att de skulle kunna lagra allt vad som finns bara i enda människans huvud?
- Ja, tänk bara på alla de platser vi har sett i Budapest nyss, bilder som måste tagit en jättestor plats i minnet - och allt skulle verkligen kunna finnas registrerat i vårt eget minne? Om vi skulle åka dit igen så känner vi ju igen alla de där ställen... och vad mycket mer vi kan ha redan sett hittills i livet...?!
- Ja, jag skulle kanske kunna förstå det om det finns ett annat ett större minne i universum där allting lagras och dit vi är onkopplade någonstans och på något sätt. Lagringen sker då kanske även någon annanstans än i våra huvuden och uppdateringen likaså. Vi har ju hört talas om Guds minne i bibeln...
- Visst så tänker vi oss en kopia av vårt minne som görs vid döden men vi pratar nu om nuet. Men även i nuet fungerar Guds minne kanske kontinuerligt. Vi kan ju omöjligen kunna lagra allting som vi ser, eller?
- Ja, så kan det vara också med livets och lyckans känsla. Vårt liv är enbart till låns och som samtidigt existerar i och med Guds liv. Och Gud måste leva om vi skall kunna leva. Då förstår man bättre det där med den lycklige Guden m m.
- Ja, vem kan fatta detta?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar