Det blev gröt som vanligt i dag med på morgonen. Men jag gillar gröt så jag tänker inte gnälla på själva gröten - jag har ju dessutom min egen speciell version av rågmjölsgröten som jag gillar. Det är inte grötens fel jag tänkte på nu och inte heller på den övriga maten i sig. Jag gillar ju all mat egentligen! - Ja, jag har som vanligt börjat ofta skylla på min uppfostran, så även här.
I går uttryckte jag - om du läste mitt inlägg - mitt missnöje med, att det inte serverades barnportioner av soppa på ett ställe i staden. Det borde bli en rättighet tycker jag, att få köpa sig barnportioner av allt sorts mat om man så önskar.
Och när jag just åt gröten i dag, blev jag varse om ett utav mina stora fel! Fast jag är väluppfostrad, jag på riktigt! Eller...?
Ja, jag äter i allmänhet helt enkelt för mycket! När jag skall tillreda maten/gröten då överskattar jag mina behov och det brukade bli, som vanligast, för två personer minst. Och när jag börjar äta å andra sidan så räcker det hälften av hälften - jag orkar inte äta mer.
Och nu eftersom jag är så väluppfostrad så måste jag ju äta upp maten också - det är så man gör bara, fick jag lära mig av min mor.
Vi var ju så fattiga på den tiden under kriget m m så det var ingen risk om att maten skulle lägga sig kring midjan då, men..., men nu har det börjat arta sig till ett problem. Till en konflikt i samvetet om du så vill kalla det.
Och samvetet gnager! - Ja, jag sätter in resten i kylskåpet och så får jag se. Men att kasta resten är ju omoraliskt! Därav dilemmat jag befinner mig i denna dag igen, förtår du!?
I går uttryckte jag - om du läste mitt inlägg - mitt missnöje med, att det inte serverades barnportioner av soppa på ett ställe i staden. Det borde bli en rättighet tycker jag, att få köpa sig barnportioner av allt sorts mat om man så önskar.
Och när jag just åt gröten i dag, blev jag varse om ett utav mina stora fel! Fast jag är väluppfostrad, jag på riktigt! Eller...?
Ja, jag äter i allmänhet helt enkelt för mycket! När jag skall tillreda maten/gröten då överskattar jag mina behov och det brukade bli, som vanligast, för två personer minst. Och när jag börjar äta å andra sidan så räcker det hälften av hälften - jag orkar inte äta mer.
Och nu eftersom jag är så väluppfostrad så måste jag ju äta upp maten också - det är så man gör bara, fick jag lära mig av min mor.
Vi var ju så fattiga på den tiden under kriget m m så det var ingen risk om att maten skulle lägga sig kring midjan då, men..., men nu har det börjat arta sig till ett problem. Till en konflikt i samvetet om du så vill kalla det.
Och samvetet gnager! - Ja, jag sätter in resten i kylskåpet och så får jag se. Men att kasta resten är ju omoraliskt! Därav dilemmat jag befinner mig i denna dag igen, förtår du!?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar